Östkustens sista stopp - Banana Town

Något är på gång. Australien är inte sig likt. Butikskärrorna har tagit över Coffs Harbour. Vart än du går hittar du övergivna sådana på gräsmattor, trottoarer, stränder, osv. Betyder detta något speciellt? Vi vet inte. Men Coffs Harbour i sig var en mysig och tyst mellanstor hamnstad/by med ca 70 000 invånare, varav vi såg kanske 46 under vår två dagars vistelse där. Mystiskt. Kanske alla var vid den enorma bananen som staden även är känd för. De har även vilda koalor i deras botaniska trädgård har vi hört.

Vi bodde på Aussitel Backpackers som låg kristligt opassligt till så gott som allt, eller så kändes det åtminstone. Närmaste ordentliga matbutik ligger 20 minuter från hostellet då man tar till apostlahästarna. Alternativt kunde man ta taxi eller buss. Vi lärde oss snabbt att gå till närmaste snabbköp för att handla mat. Stranden, eller närmare sagt stränderna var bara 10 minuter från hostellet, och ajaj sådana stränder. Här finns allt åt alla. Simstrand, surfstrand åt nybörjare, surfstrand åt noviser, surfstrand åt proffs och en sex meter hög jetty (dvs. stor brygga, kallad även för pier i andra länder) som man kan hoppa från.

"It is not advised to swim on this beach" - detta stod iofs på alla stränder förutom Park Beach

Vi hade turen att njuta av en halv solig dag, vilket jag tog till vara med att ta en promenad. En lång promenad. Inte tillräckligt lång för att kolla bananen, eftersom den ligger relativt långt borta från centrum, såpass långt att den inte ryms med på turistkartan över Coffs, vilket i min uppfattning betyder för långt. Jag tog mig till Jettyn för att kolla in barnen som skrikande flög från bryggan ner i vattnet. Otur att jag lämnade badbrallorna på hostellet. Jag skulle nog ha visat dem hur man hoppar rätt.

The Jetty - till vänster Muttonbird Island, södra klippan syns inte, men ligger till höger

Regnet kommer över nöjesparken

Nåhh, det tog inte länge innan jag såg en mystisk rödaktig stor form som kom mot vattenytan mot alla barn som plaskade i vattnet. ”Intressant”, tänkte jag. Den kom alldeles för långsamt för att vara något farligt, men såg såpass stor ut att det kunde ha varit det i varjefall, men ack, det var en stor sköldpadda. ”Intressant böts hastigt mot ”WOHHOHHOHOW!!” Barnen tänkte ju skita på sig av iver, kan jag säga, vilket antagligen skrämde vettet ur Ninja Turtle. Den försvann nämligen.

Teenage Mutant Ninja Turtle

Jag blev ju riktigt ivrig själv också så jag bestämde mig för att försöka spana in delfiner från klippan söder om jettyn. Jag såg inga fler havsdjur, men nog havets kraft på nära håll, tur att jag inte blev våt av annat än svett.

Vyer från södra klippan, observera oändliga sandstranden som syns i periferin

Adrenalinet pumpade vid detta ögonblick. Tro mig.

På kvällen öste det kossor och babianer, så vi stannade på hostellet och kollade film med rumskompisarna från Tasmanien. Vädret ändrade sig inte avsevärt under natten, morgonen, förmiddagen, eftermiddagen, kvällen, natten, det bara pissade på hela tiden. Vi tog oss i nacken och släpade ut oss i regnet för att kolla in Muttonbird Island. Det blåste riktigt ordentligt den dagen, och lustigt nog går vägen till ön på en vågbrytare. Ni kan tänka er hur det ser ut då vågorna från ett världshav pressar på och sveper över vågbrytaren och oss springande mellan duscharna med kamera i hand, skojigt var det i alla fall! Ön är fridlyst tack vare att en massa fåglar lägger sina ägg här. Utöver att se en massa fågelliv kan man se delfiner och valar härifrån. Valarna uppenbarar sig tyvärr mellan maj och november, blä! Här var vågornas brus dessutom något helt annat än vad jag själv såg dagen innan. Jag slog på växeln ”WOHHOHHOHOW!!” igen. Den kraft som vågorna slog in i östligaste punkten av ön var något obeskrivligt häftigt! Då vi dräglat nog i regnet och vinden tog vi oss tillbaka samma väg, över samma vågbrytare och slapp igen undan de värsta duscharna, även om det var riktigt nära att vi inte blev riktigt våta, fastän vi nog redan var det.

På väg till Muttonbird Island - SWOOSH

Vyerna mot Coffs Harbour från fågelön - vackert väder

Jepp, horisonten är sned här i Australien. Vågornas enorma kraft kom till sitt element här

För att döda tid talade vi trams med tasmanierna (Alexandra ”Ally” och Noni (awesome namn förresten!)) och då vi redan checkat ut kl 10 på morgonen satt vi där med våra väskor i väntan på bussen som skulle komma kl 22:50. Tur nog ordnades det trivia night på hostellet och vi bestämde oss för att sätta ihop ett lag. What do you know, vi vann skitet. Första pris: en dunka goon, dvs. fyra liter ”vin”. Inget riktigt vin är gjort på bl.a. fiskrester. Men goon är ju känt för att vara något backpackers köper för att komma billigt undan, då en låda med fyra liter kostar ca 12 dollar. Tre timmar tills bussen skulle gå med fyra liter goon till hands. Party on!

Kvällen gick i ett hujj och bussen kom hastigt nog. En bussresa som vi redan nu försöker glömma. Åtta timmar i en så gott som iskall (läs 14 grader) buss med en MASSA kackerlackor (kunde vara närmare tio stycken på området där man lös med ficklampan) av olika sort överallt och med en kinesisk herreman som spydde med jämna mellanrum hela resan bredvid/bakom oss. Nu är vi dock i Sydney igen. På 790 on George, igen. I rum 602, igen. Men utan sköna rumskompisar.

Imorgon flyger vi till Perth kl 7:10, tjohej!

-Dickhh