Byron Bay - med sand i byxan för en gångs skull

Bussresan mellan Surfers Paradise och Byron Bay fick en att undra varför vi stannade i Surfers så länge. Aijai, vad fint det var och aijai vad hårt bussen körde, så hårt att vi inte hann se vad byarna hette. Kanske en annan gång är allt vi får säga nu, då vi ändå är påväg söderut och byarna blev på norra sidan av Byron.

Nåhh, Byron Bay är ju inte en så tokig by då man bara vill göra typ, hmm, slappa. Ingen har bråttom någonstans, ingen tycks vara sur, solen skiner varje dag, det är så varmt att man svettas då man ligger inne i ett rum med luftkonditionering på, osv. Skönt! Byn kryllar av nattliv också, så om du är mera en partajjare så är Cheeky Monkeys ett säkert kort. Där körs temafest varje kväll med ofantliga mängder backpackers ”from all around the world”, till vilket jag kan tillägga ”PTRFF”, 50 % är från Sverige här, konstigt nog hör man mera svenska än tyska. Vi tänkte väl en stund att vart har alla svenskar tagit vägen, svar: Byron Bay. Men sen å andra sidan är Byron en by som alla borde ta en titt på under sin vistelse här i landet-långt-långt-borta.

Rutinen stämmer, fastän med frukost först förstås

Tiden här började med att försöka hitta det billigaste stället att hyra surfbräda från, som visade sig vara riktigt vid hostellet vi bor på (Byron Beach Resort). Firman har inte ett oändligt utbud på brädor men tillräckligt åt en nybörjare som mig själv. Jag betalar 70$ för hela veckan, vilket med kunskap i lång matematik ger oss 10$ per dag, inte så illa pissat! Tack vare detta har jag brädan 24h om dygnet, vilket förstås betyder att jag försöker, observera, försöker stiga upp tidigt varje morgon för att njuta av en tom strand med perfekta vågor. Det slutar alltid med att jag inte är i vattnet förrän nio på morgonen, då det redan finns en och annan på stranden. Som tur är Belongil Beach inte så packat med folk som Main Beach och Belongil befinner sig hela två minuter från hostellet så det lär inte vara så svårt att välja strand.

Belongil Beach med brännhet sand. Tur att jag inte har hamnat i öken barfota. Ännu.

MMMMMMmmmmmmmmmmmmm

Idag hade jag turen att ”surfa med delfiner” eller mer som att se delfiner under tiden jag var vid stranden, wohoo! Grymt! Sådant har jag aldrig skådat förut. Inte långt därefter tog en våg, storlek större, mig med sig och bröt mittenfenan på brädet och gav mig smakprov på ack det förfäliga saltvattnet. Vi får se hur en söndrig fena stör åkandet.. Nåhh, det är sen imorgon det.

Förstår inte hur folk kan surfa utan att bränna sig. I sure can't.

Hostellet erbjuder gratis cyklar, så länge man hämtar tillbaka dem inom två timmar. För att vädret var så perfekt bestämde jag mig för att försöka ta mig upp till Byron Bay Lighthouse, endast för att misslyckas. Jag kunde ha kokat potatis i den mängd svett som min kropp bjöd på. Usch! För att dränka mina sorger tack vare detta misslyckande cyklade jag till cafét Coffee Books and Music och åt en Baby Cheesecake, främst för att Tom och Sara hade prisat den som typ världens bästa ostkaka. Den var otroligt god kan jag säga, men inte heeeeelt världens bästa ändå, fastän den kom väldigt nära. Världens bästa finns ännu ute där någonstans.

Hittade nånslags utsikts platå i ändan av stranden, fina vyer. Bättre från fyren dock.

Ostkakan som farligt nog ser liten och klen ut, men är definitvt allt annat

Med ostkaka i magen och svett på magen (och överallt annanstans för den delen också) kan jag bra säga att jag njuter av varje sekund i denna lilla men livsfulla byn. Imorgon ska jag prova stiga tidigare upp och inte äta en ostkaka. Eller stiga senare upp och äta två, vem vet?

Hälsningar från svettlandia!

-Dickhhmedsandibyxan