Att skriva något en halv timme före bussen till flygfältet åker iväg är inget att föredra, därför öser jag på lite sådant som blev osagt tidigare. Från Fiji. Woopwoop!
New Zealand road trippen är ÖVER och jag har på känn att jag kommer att ha lika svårt att anpassa mig till höger trafik nu som jag hade att anpassa mig till vänster trafik för en månad sedan, hah, vi får se!
Samuraimästaren, härskaren av alla Spaceships, lojalaste bensinmonstret i landet och vår gode vän, Zaido, fick se Nya Zeeland för n:te gången, fastän vi tror att det var en av dess första. Åt oss var det definitivt den första gången och ack en sådan gång det var! Vår rutt blev i sista hand 3700 km lång under vilken Zaido fick dricka bensin för 795 $. Detta betyder att vi i medeltal körde 123 km per dag, HUHHUH! Det kändes inte så då vi höll på med det, tack vare naturen och de helt sjukt fina vyerna. Det var en oförglömlig resa som innehöll skratt och tårar, solsken och regn, snöstorm och hetta, berg och hav, lågvatten och högvatten, mjölk och vin, camping och hostell, mögligt bröd och timjam, ja, you name it. Det hände helt enkelt allt möjligt skojkivaroligt.
Ett visst skrivfel kan rättas till, angående förra inlägg, nämligen att vi från Tauranga (som alltså ÄR i Bay of Plenty) åkte till Coromandel Peninsula och runt den.
Vad var det som hände i Nya Zeeland då?
-Jag brände mina knäväck. Igen. I solen, inte i lägerelden.
-Mina skor hittade ett nytt hem i en roskis. (efter att de sett Finland, Sverige, Frankrike, Brasilien, Peru, USA och Nya Zeeland)
-Jag tog ett dopp under kajakeringen i Abel Tasman, i misstag. (Note to self: klockan håller vatten)
-Vi insåg att Nya Zeeland kryllar av tyskar.
-Min HTC Desire levde 209 timmar utan att laddas en enda gång (OMG!)
-Vi åt en massa biff och sallad, dvs regelrätt backpacker mat.
-Vi kollade in så gott som alla McDonald's på vägen (inte tack vare hamburgarna)
-Det togs en massa bilder, 54 per dag för att vara petnoga.
-Jag läste två böcker. (Freakonomics – a rogue economist explores the hidden side of everything av Steven Levitt och Stephen Dubner – en jäkligt bra bok förresten, som är proppad med frågor som ”How is the ku klux klan like a group of real-estate agents?” och ”What do schoolteachers and sumo wrestlers have in common?” Se till att läsa den om du ser den. Andra boken var sedan lite mer aivot narikkaan litteratur, nämligen Game of Thrones av George R.R. Martin, som iofs också är mycket läsvärd. Den innehåller inte så många tankeväckare som Levitts bok, men det är väl inte meningen heller.)
-Jag gick till barberaren och ser nu ut som en estnisk brottare
-Såg en massa lotr spots men hittade inga hobbitar
-Träffade en hel del sköna filurer
-Fick sandflies i munnen
-Levde loppan
-Och gjorde en massa annat

Det är tungt att vara backpacker

Hot Water Beach i Coromandel Peninsula, som sagt, i förra inlägget, turistirysä!
Stingray Bay på vägen till Cathedral Cove. Inga stingrays, men genomskinligt och kallt vatten nog.
Cathedral Cove, en enorm tunnel grej på beachen
Relaxing a la Jenny
Relaxing a la Dick
Aucklands högsta punkt, Mt Eden, som är en av de 50 vulkaner som staden är byggd på
Merry Christmas från Auckland!
= true
Frågan som kanske ännu skavar någons bakhuvud är: ”Varför är Zaido så mycket bättre och snyggare än de andra Spaceships?” Jämför denna töntiga Spiderpig med den ultimata tjejtjusaren Zaido:

Ser du hur TUNING Zaido är? Kolla in grillen, kolla in lamporna, kolla in ALLT, wow! Plus tuningavgasröret såklart.
Utöver utseendet är Zaido även väldigt bekväm och rymlig

Zaido är inte bara rymlig och bekväm, nej, den visar också filmer och lagar mat och visar solnedgångar varje kväll

Zaido blev även vän med en tupp, men tuppen var bara intresserad av våra tortillas
Zaido, the leader of the pack. Lite free camping på vägen till Auckland.
Nu gäller det för oss att njuta av Fiji, som för min del är den första riktiga strandsemestern EVER! Datorn håller jag mig borta från, från och med nu tills 8.12 i Sydney. Mojn.
-Dickman
ps. det är varmt här i Nadi