Sol, vind, adrenalin och Mordor

Tack vare det svårt tillgängliga och dyra internet kör vi ett längre inlägg än en gång för att komma i fatt oss själva och ge oss en möjlighet att skriva kortare inlägg med kortare tidsintervaller. Vi får se hur det fungerar. Vi kan dock förkorta detta inlägg till en mening, för dem som har bråttom och inte har tid att läsa: Vi har gjort en massa skitroliga saker i skitmassa platser med skittrevliga människor och skitbra väder med skitlukt i vissa städer!

Wellington
Wellington, staden där vinden aldrig tar slut. Man vet vad staden kallas för men man förstår inte riktigt det innan man själv upplever det. Benämningen Windy Welly är faktist väldigt passande eftersom OH MY GOD! Fönstren dallrade nätterna i ända på hostellet där vi bodde (som enligt Lonely Planet tidigare fungerat som ett bordell). Wellington bjuder på god mat, god kaffe och stadsmiljö, varav det sista vi inte upplevt sedan the states. Vi åt indisk mat på Tulsi på Cuba Street och enligt mig var det den bästa indiska maten jag någonsin ätit, rekommenderar varmt (de har dessutom bra lunch erbjudanden)! Ett annat ypperligt ställe att mumsa på är Chow där det bjuds på modern japansk mat till behagligt pris. Vi åt middag där samt avnjöt ett par drinkar, mums.

Kaffestund någonstans längs med Cuba St

Mt Victoria lookout - utsikter över blåsiga Wellington

Anyhow, vi bodde på hostell eftersom det är väldigt opraktiskt att bo i bilen i denna stad. Det ända campingområdet är en parkeringsplats mitt i båthamnen som kostar typ 50$ per natt. En total no no! Vi har träffat folk som har stannat där och tack vare vinden och de stora vågorna fick de en skön saltvattendusch varje gång de kom ut ur bilen. Det var helt trevlig omväxling att bo på hostell, och en av våra rumskompisar var till och med från Finland vilket var roligt, och så fick vi samtidigt träna upp finskan som vi inte har talat sen vi for hemifrån. En annan av våra rumskompisar var en tysk flicka som inte sade ett ord åt oss och säkert hade bott där en längre tid. Hon hade så gott som erövrat rummet med sina saker så det fanns underkläder, smink, rosk (använda bomullstopsar, yäk!), böcker osv. runt golvet. Vi måste dokumentera kaoset för det var ganska äckligt, och hon städade inte ens upp något fast det kom fem andra människor till samma rum. Konstigt beteende!

Här hittar man allt man behöver, bl.a. bh:n, örontoppsar, skor, you name it

Vi spenderade vår tid mest med att utforska staden, vi tog bland annat en sväng via Te Papa muséet som är ett enormt komplex fullt av ALLT som har med Nya Zeeland att göra. Man kan lära sig om bl.a. Maori kulturen, vulkaner och jordbävningar, hur folk tog sig till NZ och en hel massa annat som vi inte hann se för att klockan blev stängningsdags. Dom hade också världens största giant squid i ett akvarium, fast den nog var död men den var balsamerad så att den såg levande ut. Ett verkligt sjömonster.

Tips åt dem som ska till Wellington: Vi parkerade med coupon parking, ett sätt att parkera relativt billigt i Wellington, närmare sagt 7,50$ per dygn (ett dygn per kupong, köp flera om du stannar flera dygn). Dessa kuponger är billigast om man köper dem från City Council (bredvid i-site), men man får dem från matbutiker också, även om de kostar ett par dollar mera. Man får endast parkera på områden där det står coupon parking, men var ej rädd, det finns otaligt med dessa områden. Staden är dessutom så liten att man kan ta till apostlahästarna överallt.

Tongariro National Park
Nästa destination var Tongariro National Park, Nya Zeelands äldsta nationalpark. Ett område med vissa vulkaner, t.ex. Mt Ngauruhoe som de flesta känner till som Mount Doom från Sagan om ringen filmerna. Hela området användes som Mordor i filmerna. Vi hade ”tyvärr” bra väder så vi fick ingen ruskig Mordor fiilis med skuggor, ondska och mörker, men det var jätte häftigt ändå. Nya Zeelands mest spektakulära en dags hike är här, nämligen Tongariro Crossing. Vi valde att inte gå den tack vare den hårda vinden och körde Taranaki Falls Track och Tama Lakes Track istället, som gav oss 4½ timmar i ödemarken. Fantastiskt! Denna färd slutade mitt emellan Mt Ngauruhoe och Mt Ruapehu, två vulkaner varav den förstnämnda hade ett enormt utbrott senast 1975. Se till att packa med vindtäta kläder och bra skor då du åker till Nya Zeeland för att det finns tusentals kilometer med hiking möjligheter och om du vill se de grymmaste vyerna kommer du oftast endast fram gående.

Påväg mot Mt Ngauruhoe / Mt Doom

Mt Ruapehu från Lower Tama Lake

Lower Tama Lake

Taupo

Efter Tongariro körde vi vidare norrut till staden Taupo. Vi hade bra väder så vi passade på att plaska i gratis hot springs. Det var alltså en ganska liten bäck som rann in i en större flod och vattnet i bäcken var 40-50 grader varmt och man kunde ligga där och mysa (eller bränna sig, hur man nu tar det) som i ett badkar ungefär. Sen kollade vi in Huka falls som inte är ett traditionellt vattenfall, utan mer som en fors. En enorm fors. Floden producerar 15 % av elen i NZ. Imponerande. Vi orkade inte stressa desto mera så vi slängde en filt på gräset i parken, åt ett äpple, läste lite och sov, mmmmm!

Huka Falls

Heta källor med otroligt hett och rykande vatten, skönt!

(Tips till dom som ska till NZ: Det finns en gratis camping plats i Taupo som alla får fara till som heter Reid´s farm. Det är ganska mysigt bredvid floden och omringat av skog ,men det finns bara utedass där, inget mer. Undvik dock att fara på veckoslut eftersom dom lokala huligan-ungdomarna kommer dit och festar då. Vi hamnade evakuera till ett annat ställe då fyrverkerierna, musiken och skriken blev för mycket. Nån av grannarna hade tydligen också fått nog för brandbilen kom emot oss med blinkande lampor och körde in på området. Kan alltså hända att festen fick ett snabbt slut.)

Rotorua
Nästa ställe efter Taupo blev staden Rotorua. Dom är kända för sin Maori kultur samt ”thermal activity”. Området är alltså väldigt vulkaniskt vilket syns i och med att det finns heta mutakällor, geysirs osv. överallt. På vissa ställen bara ryker det från marken för att det är så hett under ytan. Det hela är ganska faschinerande men tyvärr gör det också att hela staden luktar ungefär som ruttet ägg, eller en riktigt elak fjärt. Ångorna som stiger upp ur marken luktar så illa att man inte riktigt vill andas in dom. Så passa på att få täppt näsa före du far till Rotorua, så kan du njuta mer av att titta på allt! Rotorua är också lite som norra öns Queenstown, alltså kan man göra en massa aktiviteter där. Diki passade på att köra lite dirt biking på Rotoruas gräsbeklädda kullar bland kossor och får. Vi gjorde också Zorbing som Betty och Julian hade rekommenderat åt oss. Det går i stort sätt ut på att sitta inne i en gummiboll och rulla ner för en backe. Inne i den stora bollen finns sen en mindre boll dit det sprutas lite vatten, och så går man in i den inre bollen genom ett hål, och sedan skuffas man ner för en backe. Tack vare vattnet åker man omkring i bollen utan att riktigt kunna kontrollera sig själv. Det är lite som en korsning mellan en vattenrutchbana och en berg och dalbana. Jäkligt roligt i allafall! (Vi fick hela grejen till halva priset pga. att vi kör en Spaceship, vilket ju också var kiva.)

Vad ryker och luktar illa? Jenny? Neeej. Kuirau Park!

Zorbing backarna med bollarna. Vi körde raka banan, roligt som bara vad!

Mera tips: Man får wifi på bibban för 3$ per dag, men förvänta dig inte att nätet skulle fungera felfritt eller snabbt.

Tauranga
Efter Zorbingen i Rotorua styrde vi näsan mot östkusten till staden Tauranga. På camping området vi övernattade på träffade vi två Österrikare, Julia och Christian, som vi genast klickade med. Med dem satt vi sedan uppe till två på natten och pratade om det ena och det andra. Vi hade kollat in redan tidigare att vi nästa dag skulle fara till ett ställe som heter Adrenalin Forest, och Julia och Christian frågade om de fick följa med. ”Såklart!” sade vi, och nästa morgon åkte vi iväg.

Adrenalin Forest var något som vi inte glömmer på en stund. Företaget idkar adrenalin pumpning i tre olika städer, Christchurch, Wellington och Tauranga, varav den sista öppnade för bara två veckor sedan. Vad gör man här då? Jo, man klättrar på en bana från träd till träd via vajrar och olika hinder, och hänger 20 meter ovanför markytan med adrenalin och trötthet i kroppen. GRYMT! Bara 32$ med studiekort, vinkkivinkki. Det finns liknande grejor i Finland, men dom som finns här är större tror vi. I Tauranga har de sex olika banor och varje bana är svårare än den föregående, om man inte klarar av en bana får man inte fortsätta och man har tre timmar på sig. Femte och sjätte banan, dvs. Adrenalin och Adrenalin Max var väldigt krävande både fysiskt och psykiskt. Att balansera på en 2 cm bred vajer uppe i typ 20 meter med hård sidovind var inte en walk in the park, tro mig.

Bana nummer fyra med 17 challenges i 15 meters höjd (Jenny till vänster och Julia och Christian till höger)

Bana nr sex, Adrenalin Max. Oändligt lång, oändligt utmattande och oändligt högt i träden. Awesome!

Adrenalin Max - försök hitta Dickstah på bild

Den enda grejen som tänkte på allvar slänga mig av banan, fy fasen! (En bro som flippar runt då man kommit halvvägs) Att känna att man faller i dedär höjderna, ca 20m, är FÖRFÄRLIGT!

Roligt var det och om du har möjlighet till detta så se till att göra det! Det kostar 38$ utan studiekort, men det är värt varenda cent! Efter en dag hängandes uppe i träden var vi ganska utmattade, så vi avslutade dagen med en enorm biff, en flaska vin och ännu mera snack med Julia och Christian. Julia skulle fylla 29 nästa dag, så vi överraskade henne med födismuffinsar, tyvärr inte hemgjorda men det är väl tanken som räknas. All in all, en jätte bra dag och en jätte bra vecka!

- Ketut kuittaa med sju dagar kvar i NZ -