Paddling och annat kiva i ett av paradisen

Kaikoura var en mysig by där vi spenderade en natt och en dag. Platsen är känd för sina valar, vilket syns på mängden företag som erbjuder resor ut till havet för att se på dem, med båt, med helikopter, med flygplan, med kajak, you name it. I alla fall ett av företagen, Whale Watch Kaikoura, lovar 80 % av pengarna tillbaka om man inte ser en val under båtresan och lovar en sannolikhet på 98 % att man ser en eller flera. Vi har talat med tre personer som gjort det och det visade sig att ingen av dessa hade sett valar. Hmm, otroligt dålig tur, om man ska tro på statistiken. (De fick nog lovade andelen av pengarna tillbaka). Vi bestämde oss tillslut att inte fara på whalewatching för att det är ganska dyrt och vi redan har bränt en hel del pengar här.

Vinden tilltog under kvällens lopp och under natten var den så stark att det lät som om toalettens tak på campingområdet skulle ha kommit loss. Dessutom vinglade träden mer än vi någonsin vittnat förut. Som tur höll Zaido oss trygga och säkra och varma. Denna ”storm” hämtade med sig otroligt fint väder, vilket vi njöt av hela nästa dag genom att åka till en sälkoloni norr om cemtrum av Kaikoura. Vi hoppade ut på klipporna för att få bättre syn på sälarna, vilket med hög- och lågvatten inte var det allra smartaste beslutet. Stenarna tillbaka till stranden var nämligen redan under vatten då vi skulle tillbaka. Det var dock inte djupt, så vi klarade oss bra bara med att ta av oss skorna och vika upp byxorna. Vädret var så fint att vi glömde bort tiden och njöt av solskenet och värmen, mmmmm! Sälarna låg också och solade på klipporna, vissa riktigt nära stranden och tycktes inte alls bry sig om oss människor som stod och stirrade och tog bilder. Vi åt också en smaskig lunch bestående av fish & chips på en av restaurangerna i Kaikoura. Det var en trevlig omväxling eftersom vi har försökt spara pengar genom att kocka själv så mycket som möjligt och det har blivit ganska mycket spagetti med maletköttsås kan jag säga (och nöt biff med sauterade potäter och avocado sallad förstås)..

En av latmaskarna i sälkolonin, aijai vad det ser skönt ut

Någon tror sig kunna se valar

Vi startade såpass sent mot Nelson att det redan var mörkt då vi kom tillräckligt nära staden för att söka en plats att sova. Vi hittade förstås ingenting, så vi körde tillbaka bortåt från staden och stannade vid vägen på en liten sandplan för att få ens lite sömn. Observera, speciellt om du är påväg till Nya Zeeland, att det inte längre är tillåtet att sova var som helst med sin bil. Vi hyrde bilen speciellt just därför att vi skulle kunna spara in på övernattningskostnader... Det är något som har ändrats för lite under två månader sedan. Rykten säger att det var tack vare Rugby World Cup. Första gången man blir fast får man 20$ böter, nästan gång 200$ (fast det beror hemskt mycket på var i landet man befinner sig hur strikta dom är med att ge böter, bl.a Queenstown lär vara en plats där man definitivt inte ska sova på något annat ställe än campingområde) Detta gjorde förstås att vi inte kunde sova ordentligt, eftersom vi vaknade varje gång en bil stannade där, för vi trodde att det var polisen. Dessutom körde långtradarna förbi hela natten och jag vaknade åtminstone tre gånger med ett ryck för jag trodde att de skulle komma rakt på oss (även om vi var 30 meter från själva vägen).

Vi steg upp super tidigt efter en väldigt dåligt soven natt och körde in till Nelson centrum. Det var den första riktiga staden vi sett efter Christchurch. Queenstown har varit det största stället vi varit på med sina 11 000 invånare, så Nelson med 44 000 kändes stort. Som vi tidigare nämnt så har det varit svårt att få tag på gratis eller ens billig internet, så vi blev riktigt glada när vi hittade McDonalds vilket betyder gratis trådlös internet! Vi satt och surfade för att hitta ett billigt ställe att övernatta på och hör och häpna, det fanns ett ställe bara några kilometer från centrum för 6$ /pp. Det är riktigt billigt i jämförelse med vad vissa ställen tar för en ynklig natt, och då sover man ju i sin egna bil. Det dyraste vi har betalat är 36$ för oss två, och det här blev alltså 12$, vilket är betydligt mindre! Fint väder och billig camping leder till gott humör och vi spenderade resten av dagen solandes på Tahunanui beach, samt smuttandes på var sitt stop öl/cider på en terrass i solen. Kan berätta att det kändes speciellt bra efter allt regn och rusk vi har varit med om!

Tahunanui beach med brännhet sand, aaahh!

Staden Nelson är endast ca 1 timme ifrån Abel Tasmans nationalpark som var vår nästa destination. Abel Tasman är Nya Zeelands minsta nationalpark, men får flest besökare antagligen på grund av att det är så vackert och för att det nästan alltid är bra väder där. Vi körde till en liten by som heter Marahau, som är en av portarna till nationalparken och bokade en halv dag paddling/halv dag hiking tur. Nästa morgon klo 9:30 satte vi oss i kajakerna och paddlade ut på vattnet i solskenet.Vi var fyra kajaker i gruppen och en guide som berättade allt möjligt åt oss om området, djurlivet osv. Man kan bra bara hyra kajaken och fara självständigt och paddla men man får kanske lite extra ut av det hela då man har någon där som känner till området osv. Det är också populärt att göra flera dagars paddlingsäventyr och sova i nationalparkens campingställen (man slipper alltså inte med bil in till nationalparken, man måste gå, paddla eller ta vattentaxi) men vi hade inte så många dagar kvar på södra ön, så vi tog bara en dags tur. Det var helt härligt att paddla, vattnet var så turkost och det blåste bara helt lite. Vi såg sälar som hade show för oss, samt värdlens minsta pingvin art, som dessutom är blå. Vi åt lunch på en av sandstränderna, Watering Cove där vattentaxin plockade upp oss och körde oss ännu lite längre bort till Bark bay. Härifrån spenderade vi följande två timmar med en skott på stigarna i djungeln tills vi kom fram till Torrent bay där vi igen hoppade på en taxibåt, denna gång tillbaka till Marahau. Det intressanta med området vid Abel Tasman nationalpark är att det är en enorm skillnad på hög- och lågvatten. Skillnaden kan vara upp till 6 meter och det ändrar väldigt snabbt, vilket är ganska problematiskt för bland annat vattentaxina. (Stranden vid Marahau kommer 500-600 meter längre ut vid lågvatten) Om man inte ser sig för kan man mittiallt inte ha något vatten under båten längre och då hamnar man sitta där i sanden tills det blir högvatten igen. Taxibåtarna tas upp ur vattnet varje dag genom att det finns en traktor med släpkärra och väntar på varje båt i strandvattnet och sedan bara helt enkelt kör båten upp på trailern med passagerare och allt, och vips så har båten fått hjul och blivit en landtaxi istället för vattentaxi och kan köra en tillbaka till ens bil! Behändigt!

"PADDLA NU JUMALAUTA!"

Fint gick det och vyerna var otroliga!

"The postcard perfect Abel Tasman"

Watering Cove

Som sagt, poustkaard pörfekt

Hoppsanhejsan, vart tog vattnet vägen?

En liten paus på resan mellan Nelson och Picton

Nu sitter vi på Bluebirdge färjan som ska ta oss till huvudstaden Wellington på norra ön. Vi har Zaido ännu i 13 spännande dagar, men resan på NZ tar inte slut så lätt. Vi ska leva loppan i Auckland i tre dagar (jepp, till fots) innan det bär av till resans semestervecka på Fiji. AAAHH!

- J&D