Nya Zeeland - klappat och klart

Så var det gjort.

Idag lämnar vi Nya Zeeland bakom oss för att flyga över till Fiji. Nya Zeeland har tagit hand om oss riktigt gött med inga problem, förutom lite kallt väder. Södra ön var definitivt finare än norra, men städerna på norra ön är definitivt större än på södra.

Senast vi skrev något var vi i Tauranga, vilket vi lämnade direkt efter inlägget för att köra mot Auckland via Bay of Plenty. Vi kollade den mest turistiga (enligt oss) platsen i hela landet, nämligen Hot Water Beach. Vi medger att vi tajmade det lite fel, men ändå, mängden människor på ett så litet område var ganska komiskt att se på. Utöver detta tog vi en liten promenad till Stingray Bay och Cathedral Cove, varav den sistnämnda var något jäääkligt fint med en massa grottor i bergen. Snåla som vi är stannade vi på vägen på en skön sandstrand för att spendera natten och blev lite trötta på alla sandflies (små pokadjur som bits) som försökte ta sig till vår bil.

Auckland i sig har fungerat som ett viloställe för oss. Vi kollade en outlet utanför staden för att hitta nya skor åt mig, då de gamla helt enkelt STINKER. Sista natten sov vi dessutom på en av Aucklands många parker (Ambury regional park hette denna) i vilka det kostar 5-10$ att övernatta. Om man har bil och vill stanna i Auckland så lönar det sig att stanna på dessa, då de är billiga och har toaletter och duschar och dricksvatten.

Anyway, tre sista nätter sov vi på Base Auckland riktigt i centrum av staden på Queen Street. Vi gick på bio och hittade Aucklands äldsta pub (Queen Ferry Hotel på Vulcan Lane) med stadens bästa fish n chips. Själv tog jag Pork Belly, vilket var väldigtväldigtväldigt gott. Utöver det gick det främst ut på att sova huuur länge som helst på mornarna, då våra sängar var extremt sköna, mmmmm!

Bussen till flygfältet pyser om 10 minuter så jag antar att vi måste börja springa nu. Bilder av resten av NZ kommer senare. Definitivt på facebook på Jennys profil och här då vi nästa gång har tillgång till interwebben.

FIJI HERE WE COME!

- Djicnk

Coromandel Smoking Co

Då du är i Nya Zeeland ska du se till att köra till den lilla byn som heter Coromandel Town och söka fram fiskrökeriet Coromandel Smoking Co. Här får du världens bästa rökta musslor i diverse kryddbad!! Vitlök är helt lätt bäst! Märk väl att jag avskyr musslor men DEHÄR är något även jag skulle hänga i julgranen.

Skriv upp:
Coromandel Town
Coromandel Smoking Co
Garlic Smoked Mussles

Utöver detta finns det typ inget att göra där. Vi övernattade på det mysiga Tui Lodge, 15$ för en tentsite, gratis bykmaskin med tvättmedel, gratis cyklar med 20$ depo mera kök och vessor än man behöver (vike e allti bra).

Vägen mellan Coromandel Town och Thames (SH25) är också värt att köra. Det är trångt där mellan berg och hav, men fint!

- Duck

Sol, vind, adrenalin och Mordor

Tack vare det svårt tillgängliga och dyra internet kör vi ett längre inlägg än en gång för att komma i fatt oss själva och ge oss en möjlighet att skriva kortare inlägg med kortare tidsintervaller. Vi får se hur det fungerar. Vi kan dock förkorta detta inlägg till en mening, för dem som har bråttom och inte har tid att läsa: Vi har gjort en massa skitroliga saker i skitmassa platser med skittrevliga människor och skitbra väder med skitlukt i vissa städer!

Wellington
Wellington, staden där vinden aldrig tar slut. Man vet vad staden kallas för men man förstår inte riktigt det innan man själv upplever det. Benämningen Windy Welly är faktist väldigt passande eftersom OH MY GOD! Fönstren dallrade nätterna i ända på hostellet där vi bodde (som enligt Lonely Planet tidigare fungerat som ett bordell). Wellington bjuder på god mat, god kaffe och stadsmiljö, varav det sista vi inte upplevt sedan the states. Vi åt indisk mat på Tulsi på Cuba Street och enligt mig var det den bästa indiska maten jag någonsin ätit, rekommenderar varmt (de har dessutom bra lunch erbjudanden)! Ett annat ypperligt ställe att mumsa på är Chow där det bjuds på modern japansk mat till behagligt pris. Vi åt middag där samt avnjöt ett par drinkar, mums.

Kaffestund någonstans längs med Cuba St

Mt Victoria lookout - utsikter över blåsiga Wellington

Anyhow, vi bodde på hostell eftersom det är väldigt opraktiskt att bo i bilen i denna stad. Det ända campingområdet är en parkeringsplats mitt i båthamnen som kostar typ 50$ per natt. En total no no! Vi har träffat folk som har stannat där och tack vare vinden och de stora vågorna fick de en skön saltvattendusch varje gång de kom ut ur bilen. Det var helt trevlig omväxling att bo på hostell, och en av våra rumskompisar var till och med från Finland vilket var roligt, och så fick vi samtidigt träna upp finskan som vi inte har talat sen vi for hemifrån. En annan av våra rumskompisar var en tysk flicka som inte sade ett ord åt oss och säkert hade bott där en längre tid. Hon hade så gott som erövrat rummet med sina saker så det fanns underkläder, smink, rosk (använda bomullstopsar, yäk!), böcker osv. runt golvet. Vi måste dokumentera kaoset för det var ganska äckligt, och hon städade inte ens upp något fast det kom fem andra människor till samma rum. Konstigt beteende!

Här hittar man allt man behöver, bl.a. bh:n, örontoppsar, skor, you name it

Vi spenderade vår tid mest med att utforska staden, vi tog bland annat en sväng via Te Papa muséet som är ett enormt komplex fullt av ALLT som har med Nya Zeeland att göra. Man kan lära sig om bl.a. Maori kulturen, vulkaner och jordbävningar, hur folk tog sig till NZ och en hel massa annat som vi inte hann se för att klockan blev stängningsdags. Dom hade också världens största giant squid i ett akvarium, fast den nog var död men den var balsamerad så att den såg levande ut. Ett verkligt sjömonster.

Tips åt dem som ska till Wellington: Vi parkerade med coupon parking, ett sätt att parkera relativt billigt i Wellington, närmare sagt 7,50$ per dygn (ett dygn per kupong, köp flera om du stannar flera dygn). Dessa kuponger är billigast om man köper dem från City Council (bredvid i-site), men man får dem från matbutiker också, även om de kostar ett par dollar mera. Man får endast parkera på områden där det står coupon parking, men var ej rädd, det finns otaligt med dessa områden. Staden är dessutom så liten att man kan ta till apostlahästarna överallt.

Tongariro National Park
Nästa destination var Tongariro National Park, Nya Zeelands äldsta nationalpark. Ett område med vissa vulkaner, t.ex. Mt Ngauruhoe som de flesta känner till som Mount Doom från Sagan om ringen filmerna. Hela området användes som Mordor i filmerna. Vi hade ”tyvärr” bra väder så vi fick ingen ruskig Mordor fiilis med skuggor, ondska och mörker, men det var jätte häftigt ändå. Nya Zeelands mest spektakulära en dags hike är här, nämligen Tongariro Crossing. Vi valde att inte gå den tack vare den hårda vinden och körde Taranaki Falls Track och Tama Lakes Track istället, som gav oss 4½ timmar i ödemarken. Fantastiskt! Denna färd slutade mitt emellan Mt Ngauruhoe och Mt Ruapehu, två vulkaner varav den förstnämnda hade ett enormt utbrott senast 1975. Se till att packa med vindtäta kläder och bra skor då du åker till Nya Zeeland för att det finns tusentals kilometer med hiking möjligheter och om du vill se de grymmaste vyerna kommer du oftast endast fram gående.

Påväg mot Mt Ngauruhoe / Mt Doom

Mt Ruapehu från Lower Tama Lake

Lower Tama Lake

Taupo

Efter Tongariro körde vi vidare norrut till staden Taupo. Vi hade bra väder så vi passade på att plaska i gratis hot springs. Det var alltså en ganska liten bäck som rann in i en större flod och vattnet i bäcken var 40-50 grader varmt och man kunde ligga där och mysa (eller bränna sig, hur man nu tar det) som i ett badkar ungefär. Sen kollade vi in Huka falls som inte är ett traditionellt vattenfall, utan mer som en fors. En enorm fors. Floden producerar 15 % av elen i NZ. Imponerande. Vi orkade inte stressa desto mera så vi slängde en filt på gräset i parken, åt ett äpple, läste lite och sov, mmmmm!

Huka Falls

Heta källor med otroligt hett och rykande vatten, skönt!

(Tips till dom som ska till NZ: Det finns en gratis camping plats i Taupo som alla får fara till som heter Reid´s farm. Det är ganska mysigt bredvid floden och omringat av skog ,men det finns bara utedass där, inget mer. Undvik dock att fara på veckoslut eftersom dom lokala huligan-ungdomarna kommer dit och festar då. Vi hamnade evakuera till ett annat ställe då fyrverkerierna, musiken och skriken blev för mycket. Nån av grannarna hade tydligen också fått nog för brandbilen kom emot oss med blinkande lampor och körde in på området. Kan alltså hända att festen fick ett snabbt slut.)

Rotorua
Nästa ställe efter Taupo blev staden Rotorua. Dom är kända för sin Maori kultur samt ”thermal activity”. Området är alltså väldigt vulkaniskt vilket syns i och med att det finns heta mutakällor, geysirs osv. överallt. På vissa ställen bara ryker det från marken för att det är så hett under ytan. Det hela är ganska faschinerande men tyvärr gör det också att hela staden luktar ungefär som ruttet ägg, eller en riktigt elak fjärt. Ångorna som stiger upp ur marken luktar så illa att man inte riktigt vill andas in dom. Så passa på att få täppt näsa före du far till Rotorua, så kan du njuta mer av att titta på allt! Rotorua är också lite som norra öns Queenstown, alltså kan man göra en massa aktiviteter där. Diki passade på att köra lite dirt biking på Rotoruas gräsbeklädda kullar bland kossor och får. Vi gjorde också Zorbing som Betty och Julian hade rekommenderat åt oss. Det går i stort sätt ut på att sitta inne i en gummiboll och rulla ner för en backe. Inne i den stora bollen finns sen en mindre boll dit det sprutas lite vatten, och så går man in i den inre bollen genom ett hål, och sedan skuffas man ner för en backe. Tack vare vattnet åker man omkring i bollen utan att riktigt kunna kontrollera sig själv. Det är lite som en korsning mellan en vattenrutchbana och en berg och dalbana. Jäkligt roligt i allafall! (Vi fick hela grejen till halva priset pga. att vi kör en Spaceship, vilket ju också var kiva.)

Vad ryker och luktar illa? Jenny? Neeej. Kuirau Park!

Zorbing backarna med bollarna. Vi körde raka banan, roligt som bara vad!

Mera tips: Man får wifi på bibban för 3$ per dag, men förvänta dig inte att nätet skulle fungera felfritt eller snabbt.

Tauranga
Efter Zorbingen i Rotorua styrde vi näsan mot östkusten till staden Tauranga. På camping området vi övernattade på träffade vi två Österrikare, Julia och Christian, som vi genast klickade med. Med dem satt vi sedan uppe till två på natten och pratade om det ena och det andra. Vi hade kollat in redan tidigare att vi nästa dag skulle fara till ett ställe som heter Adrenalin Forest, och Julia och Christian frågade om de fick följa med. ”Såklart!” sade vi, och nästa morgon åkte vi iväg.

Adrenalin Forest var något som vi inte glömmer på en stund. Företaget idkar adrenalin pumpning i tre olika städer, Christchurch, Wellington och Tauranga, varav den sista öppnade för bara två veckor sedan. Vad gör man här då? Jo, man klättrar på en bana från träd till träd via vajrar och olika hinder, och hänger 20 meter ovanför markytan med adrenalin och trötthet i kroppen. GRYMT! Bara 32$ med studiekort, vinkkivinkki. Det finns liknande grejor i Finland, men dom som finns här är större tror vi. I Tauranga har de sex olika banor och varje bana är svårare än den föregående, om man inte klarar av en bana får man inte fortsätta och man har tre timmar på sig. Femte och sjätte banan, dvs. Adrenalin och Adrenalin Max var väldigt krävande både fysiskt och psykiskt. Att balansera på en 2 cm bred vajer uppe i typ 20 meter med hård sidovind var inte en walk in the park, tro mig.

Bana nummer fyra med 17 challenges i 15 meters höjd (Jenny till vänster och Julia och Christian till höger)

Bana nr sex, Adrenalin Max. Oändligt lång, oändligt utmattande och oändligt högt i träden. Awesome!

Adrenalin Max - försök hitta Dickstah på bild

Den enda grejen som tänkte på allvar slänga mig av banan, fy fasen! (En bro som flippar runt då man kommit halvvägs) Att känna att man faller i dedär höjderna, ca 20m, är FÖRFÄRLIGT!

Roligt var det och om du har möjlighet till detta så se till att göra det! Det kostar 38$ utan studiekort, men det är värt varenda cent! Efter en dag hängandes uppe i träden var vi ganska utmattade, så vi avslutade dagen med en enorm biff, en flaska vin och ännu mera snack med Julia och Christian. Julia skulle fylla 29 nästa dag, så vi överraskade henne med födismuffinsar, tyvärr inte hemgjorda men det är väl tanken som räknas. All in all, en jätte bra dag och en jätte bra vecka!

- Ketut kuittaa med sju dagar kvar i NZ -

Att köra i Nya Zeeland

Nya Zeeland är ett mysigt land med lite bilar och sköna rallyvägar, tänkte jag då vi körde omkring på södra ön. Vi kunde köra hundratals kilometer med enstaka bilar som kom emot, nästan aldrig bilar framför eller bakom oss. Aaah, det var så skönt, ingen panik, ingen stress. Då jag senast kört i Los Angeles med sju filers motorvägar med minst 536 537 bilar samtidigt på en radie av 100 meter från den egna bilen, trodde jag nästan att vi kommit till en obebodd ö. Om nätterna fick man vara extra noggrann att man inte körde på opossum eller skogskycklingar eller delfiner.

Södra öns vägar är typ lika breda som vägarna i Kyrkslätts skogar (Evitskog räknas inte, de har för breda vägar) eller tänk dig två filer på Mannerheimvägen inne i Hfors centrum, det är typ bredden på hela vägen. Hastighetsbegränsningen är 100 km/h. Dåliga sidan är att Zaido stelnar till i stora uppförsbackar, haha, aijai, pinsamt.

Omgivningen ändrar på sig hela tiden och man märker inte hur tiden går förbi. Allt är så förstummande vackert! Menmenmen, sen kom vi till norra ön. Närmare sagt i förrgår. Jag anade inget, även om flickan vid Spaceships i Christchurch varnade för det: att köra på norra ön är pretty much boooooooooooring. Det finns andra bilar i trafiken, stora vägar med oändliga rakor och vyer som inte ändrar på sig det minsta. Vi ska dock inte tappa hoppet! (iofs är det awesome i vilket fall som helst) Vi har nämligen just anlänt till utkanten av, the one and only, MORDOR!

- Dick Baggins

Paddling och annat kiva i ett av paradisen

Kaikoura var en mysig by där vi spenderade en natt och en dag. Platsen är känd för sina valar, vilket syns på mängden företag som erbjuder resor ut till havet för att se på dem, med båt, med helikopter, med flygplan, med kajak, you name it. I alla fall ett av företagen, Whale Watch Kaikoura, lovar 80 % av pengarna tillbaka om man inte ser en val under båtresan och lovar en sannolikhet på 98 % att man ser en eller flera. Vi har talat med tre personer som gjort det och det visade sig att ingen av dessa hade sett valar. Hmm, otroligt dålig tur, om man ska tro på statistiken. (De fick nog lovade andelen av pengarna tillbaka). Vi bestämde oss tillslut att inte fara på whalewatching för att det är ganska dyrt och vi redan har bränt en hel del pengar här.

Vinden tilltog under kvällens lopp och under natten var den så stark att det lät som om toalettens tak på campingområdet skulle ha kommit loss. Dessutom vinglade träden mer än vi någonsin vittnat förut. Som tur höll Zaido oss trygga och säkra och varma. Denna ”storm” hämtade med sig otroligt fint väder, vilket vi njöt av hela nästa dag genom att åka till en sälkoloni norr om cemtrum av Kaikoura. Vi hoppade ut på klipporna för att få bättre syn på sälarna, vilket med hög- och lågvatten inte var det allra smartaste beslutet. Stenarna tillbaka till stranden var nämligen redan under vatten då vi skulle tillbaka. Det var dock inte djupt, så vi klarade oss bra bara med att ta av oss skorna och vika upp byxorna. Vädret var så fint att vi glömde bort tiden och njöt av solskenet och värmen, mmmmm! Sälarna låg också och solade på klipporna, vissa riktigt nära stranden och tycktes inte alls bry sig om oss människor som stod och stirrade och tog bilder. Vi åt också en smaskig lunch bestående av fish & chips på en av restaurangerna i Kaikoura. Det var en trevlig omväxling eftersom vi har försökt spara pengar genom att kocka själv så mycket som möjligt och det har blivit ganska mycket spagetti med maletköttsås kan jag säga (och nöt biff med sauterade potäter och avocado sallad förstås)..

En av latmaskarna i sälkolonin, aijai vad det ser skönt ut

Någon tror sig kunna se valar

Vi startade såpass sent mot Nelson att det redan var mörkt då vi kom tillräckligt nära staden för att söka en plats att sova. Vi hittade förstås ingenting, så vi körde tillbaka bortåt från staden och stannade vid vägen på en liten sandplan för att få ens lite sömn. Observera, speciellt om du är påväg till Nya Zeeland, att det inte längre är tillåtet att sova var som helst med sin bil. Vi hyrde bilen speciellt just därför att vi skulle kunna spara in på övernattningskostnader... Det är något som har ändrats för lite under två månader sedan. Rykten säger att det var tack vare Rugby World Cup. Första gången man blir fast får man 20$ böter, nästan gång 200$ (fast det beror hemskt mycket på var i landet man befinner sig hur strikta dom är med att ge böter, bl.a Queenstown lär vara en plats där man definitivt inte ska sova på något annat ställe än campingområde) Detta gjorde förstås att vi inte kunde sova ordentligt, eftersom vi vaknade varje gång en bil stannade där, för vi trodde att det var polisen. Dessutom körde långtradarna förbi hela natten och jag vaknade åtminstone tre gånger med ett ryck för jag trodde att de skulle komma rakt på oss (även om vi var 30 meter från själva vägen).

Vi steg upp super tidigt efter en väldigt dåligt soven natt och körde in till Nelson centrum. Det var den första riktiga staden vi sett efter Christchurch. Queenstown har varit det största stället vi varit på med sina 11 000 invånare, så Nelson med 44 000 kändes stort. Som vi tidigare nämnt så har det varit svårt att få tag på gratis eller ens billig internet, så vi blev riktigt glada när vi hittade McDonalds vilket betyder gratis trådlös internet! Vi satt och surfade för att hitta ett billigt ställe att övernatta på och hör och häpna, det fanns ett ställe bara några kilometer från centrum för 6$ /pp. Det är riktigt billigt i jämförelse med vad vissa ställen tar för en ynklig natt, och då sover man ju i sin egna bil. Det dyraste vi har betalat är 36$ för oss två, och det här blev alltså 12$, vilket är betydligt mindre! Fint väder och billig camping leder till gott humör och vi spenderade resten av dagen solandes på Tahunanui beach, samt smuttandes på var sitt stop öl/cider på en terrass i solen. Kan berätta att det kändes speciellt bra efter allt regn och rusk vi har varit med om!

Tahunanui beach med brännhet sand, aaahh!

Staden Nelson är endast ca 1 timme ifrån Abel Tasmans nationalpark som var vår nästa destination. Abel Tasman är Nya Zeelands minsta nationalpark, men får flest besökare antagligen på grund av att det är så vackert och för att det nästan alltid är bra väder där. Vi körde till en liten by som heter Marahau, som är en av portarna till nationalparken och bokade en halv dag paddling/halv dag hiking tur. Nästa morgon klo 9:30 satte vi oss i kajakerna och paddlade ut på vattnet i solskenet.Vi var fyra kajaker i gruppen och en guide som berättade allt möjligt åt oss om området, djurlivet osv. Man kan bra bara hyra kajaken och fara självständigt och paddla men man får kanske lite extra ut av det hela då man har någon där som känner till området osv. Det är också populärt att göra flera dagars paddlingsäventyr och sova i nationalparkens campingställen (man slipper alltså inte med bil in till nationalparken, man måste gå, paddla eller ta vattentaxi) men vi hade inte så många dagar kvar på södra ön, så vi tog bara en dags tur. Det var helt härligt att paddla, vattnet var så turkost och det blåste bara helt lite. Vi såg sälar som hade show för oss, samt värdlens minsta pingvin art, som dessutom är blå. Vi åt lunch på en av sandstränderna, Watering Cove där vattentaxin plockade upp oss och körde oss ännu lite längre bort till Bark bay. Härifrån spenderade vi följande två timmar med en skott på stigarna i djungeln tills vi kom fram till Torrent bay där vi igen hoppade på en taxibåt, denna gång tillbaka till Marahau. Det intressanta med området vid Abel Tasman nationalpark är att det är en enorm skillnad på hög- och lågvatten. Skillnaden kan vara upp till 6 meter och det ändrar väldigt snabbt, vilket är ganska problematiskt för bland annat vattentaxina. (Stranden vid Marahau kommer 500-600 meter längre ut vid lågvatten) Om man inte ser sig för kan man mittiallt inte ha något vatten under båten längre och då hamnar man sitta där i sanden tills det blir högvatten igen. Taxibåtarna tas upp ur vattnet varje dag genom att det finns en traktor med släpkärra och väntar på varje båt i strandvattnet och sedan bara helt enkelt kör båten upp på trailern med passagerare och allt, och vips så har båten fått hjul och blivit en landtaxi istället för vattentaxi och kan köra en tillbaka till ens bil! Behändigt!

"PADDLA NU JUMALAUTA!"

Fint gick det och vyerna var otroliga!

"The postcard perfect Abel Tasman"

Watering Cove

Som sagt, poustkaard pörfekt

Hoppsanhejsan, vart tog vattnet vägen?

En liten paus på resan mellan Nelson och Picton

Nu sitter vi på Bluebirdge färjan som ska ta oss till huvudstaden Wellington på norra ön. Vi har Zaido ännu i 13 spännande dagar, men resan på NZ tar inte slut så lätt. Vi ska leva loppan i Auckland i tre dagar (jepp, till fots) innan det bär av till resans semestervecka på Fiji. AAAHH!

- J&D

Fjordar, labyrinter och glaciärer med solsken, regn och snö

Nu har det igen gått ett par dagar sen vi senast skrev, så det finns en hel del att berätta om.

Som vi senast redan nämnde blev det vinter över en natt i Queenstown, just passligt till vår Milford Sounds day trip. Dagsfärden går ut på att åka med buss till Milford, som hör till området Fiordlands, och där ta en färja i en av fjordarna för att sedan ta bussen tillbaka till Queenstown. Bussresan blev allt som allt dryga åtta timmar lång och ett par timmars kryssning där på, så ja, det tog faktiskt hela dagen. Det var skönt att för en gångs skull kolla på miljön istället för på asfalt och dessutom få intressant info om omgivningen av busskusken. Något vi inte annars skulle ha veta var att vi körde förbi en massa Lord of the Rings spots, bla. Misty Mountains. Awesome! Men å andra sidan är så gott som allt på södra ön helt otroligt fantastiskt spektakulärt! Man behöver definitivt inte stirra på filmer, det räcker att man kollar på naturen.

Sommar och sol!

Anyway, bussen plockade upp oss lite före åtta på morgonen så snön låg ännu finfint på marken där vi körde och kallt var det. Snöfallet blev tjockare och tjockare ju längre vi körde. Helt otroligt! Vi borde ju ha packa ner dunjacka och toppabyxor! Bussen stannade här och där för att vi skulle få turista lite och ta bilder på vyerna. Vid varje paus träffade vi på världens enda papegoja som lever i bergen, Kea. Av någon orsak är de inte ett dugg rädda för människan och älskar tugga på bilarnas gummidelar.

En av många Kean som vi såg på vägen. Märk väl hur nära människan är som kommer ut ur bilen.

Då vi trodde att det inte kunde komma mer snö så månne inte snöfallet blev ännu tjockare och vår kusk började bli orolig över hur vi skulle slippa tillbaka. Det ändrade dock hastigt då vi åkte genom Homer Tunnel, en ca 1200 meter lång tunnel gjord för hand år 1935. Tunneln har i och för sig utvidgats sedan den byggdes, men inte tillräckligt för att en bil skulle rymmas in i den samtidigt som en buss. Direkt efter tunneln kom vi ner i regnskogen och snön ändrades till regn. Grymt att se miljön ändras så snabbt!

Vi hade inte räknat med att se plogbilar, men hej! Vad har vi här!

Båtfärden i Milford Sounds var riktigt najs! Regnet tog till och med slut 20 minuter före färden tog slut. Tack vare regnmolnen såg vi inte världens näst högsta berg som stiger rakt upp från havet, som är dryga 1700 meter hög. Något som vi definitvt såg, även om det regnade, var världens mest sällsynta pingviner! De var pyttesmå och utan vår kapten skulle vi nog ha missat dem totalt, haha, söta filurer! Utöver pingvinerna såg vi deras största hot på andra sidan av fjorden, nämligen sälar. Om pingvinerna var söta så var sälarna nog främst bara lata, liggandes där på klipporna. Annat som det fanns gott om i Milford Sounds var otroligt fina vattenfall. Kaptenen styrde oss så nära ett av dem att det strittade vatten på oss. Efter båtutfärden satte vi oss på bussen igen och åkte hela vägen tillbaka till Queenstown och som tur hade det slutat snöa så vi behövde inte lägga snökedjor på bussen.

Vattenfall här och där och överallt

Sälarna latar sig på Seal Rock

Nästa dag var det dags att fara vidare, det kändes lite dumt eftersom temperaturen gick upp med säkert tio grader och solen tittade fram. Nåh, vi styrde nosen i allafall mot Franz Josef Glacier med en liten stop i Wanaka. Vi tog en snabb lunch i Wanaka samt lokliserade typ det enda cafét med gratis trådlös internet. Det är helt otroligt hur dåligt internet funkar i det här landet. Det kostar massor överallt vilket känns konstigt när man är van att ha gratis wifi på nästan alla ställen i Finland. Efter lunchen körde vi till Wanaka Puzzling World som vår Milford Sounds-busskusk hade rekommenderat. Där fanns en stor labyrint byggd utomhus som hade ett torn med olika färgs tak i varje hörn, där det var meningen att man skulle hitta till varje hörn och till slut utgången.

Labyrinten som nästan tog livet av oss

Det var roligt och faktiskt mycket svårare än man sku kunna tro, det tog oss ca en timme att komma igenom banan. Annat som fanns där var bland annat ett rum som ser normalt ut när man tittar in genom fönstret men egentligen är snett, så om två personer går in i rummet och ställer sig på var sin sida ser den ena ut som en jätte och den andra som en dvärg. Det är med den tekniken dom har fått hobbitarna att se små ut i Sagan om Ringen filmerna, ganska enkelt egentligen. Efter Puzzling World körde vi så gott som i ett sträck till Franz Josef Glacier och tog in på Rainforest Retreat holiday park som vi fick jätte billigt pga att vi kör med en Spaceship. Tack Zaido.

Nästa dag var det uppehåll så vi gick på en par timmars hajk till Franz Josef glaciären. Tyvärr får man inte gå på glaciären eller ens nära den om man inte har en guide, eftersom det kan vara livsfarligt (folk har dött då det har fallit stora isklöntar på dom osv.), så vi såg den från ca 100 meters avstånd. Den var ändå maffig fast man bara såg en del. Ner till var det ganska mygget grus och sten men högre upp blev det helt ren is som glittrade i solen, fint!

Den 10 km långa glaciären

Vi bestämde oss att boka en halv dags guidad tur med Franz Josef Glacier guides till nästa dag när vi nu ändå var där. Men vad hände, jo, vi vaknade på natten till att regnet bara öste ner... Som tur hade den tidiga turen varit full, så när klockan blev 12:30 och det var dags för oss att fara hade det slutat regna fast det ännu var mulet. Man fick låna rock, byxor, strumpor, vantar, mössa, skor och ”ispiggar” som spänns fast under skorna från företaget, så vi hade i allafall ordentlig utrustning.

En tunnel bildad av vind och vatten, coolt!

Magväskturisterna bland isen

Vi spenderade ca två timmar på glaciären, gick genom grottor och sprickor som hade bildats, och så berättade guiden lite info om glaciären. Då hela spektaklet är så megalomant enormt hann vi naturligtvis inte komma så långt upp men vi såg en hel del och det var nog jätte fint.

Nästan från topp till tå

Glaciären i sig är 10 km lång och det lär ska ta 20 timmar att vandra upp till början av den. Längst ner var det fanns mycket sand och grus såg det mes ut som avstjälpningsplatsen vart Helsingfors stad dumpar sin snö, men längre upp blev det som sagt rent och fint! Till turen hörde även inträde till Glacier Hot Pools, vilket var ett ganska så bra avslut på vår vistelse i Franz Josef. Den varmaste poolen var 40 grader, så man frös i allafall inte!

Allmänt apande:

Wanaka upp och ner

Franz Josef Galcier vattenflyg

Franz Josef Glacier airborne

Färden fortsätter i väntan på sol och värme!

-Dick & Jenny

God morgon Queenstown!

Vi har kommit till vintern! Så se det snöar! Temperaturen här i Queenstown borde bli typ 25-35 grader om ett par veckor, vilket gör det hela så intressant. Det skulle vara skönt om vi hade räknat med snöfall, men det hade vi inte. Bort med simshortsen och bikinis. Istället får vi göra en Joey, dvs ta alla kläder, klä på oss dem i lager och jumppajumppa! Att sova i Zaido i dessa temperaturer är ett kapitel för sig. Det går, men det är inte direkt varmt. På kvällen gäller det att ha bilen på så att det värms inne och på morgonen stänger man av sina sinnen och klär på sig iskalla kläder och vinglar till toaletten, som är som att vara på ett utedass mitt i vintern. Gött!

Queenstown tidigt på morgonen

Vi gjorde absolut ingenting igår eftersom det snöade och slaskade hela dagen. Så jag kan fortsätta att prisa downhill biking! Hah! Du tar din cykel till gondolen, lyfter fast den i gondolen och hoppar själv in. Bergsbestigningen börjar. Du åker förbi bungy torn och ser hela Queenstown på en gång. Du stiger av gondolen, får din cykel och åker ner till början av dh banorna. Du kollar utrustningen. Allt är i skick. Hjärtat bultar, du kör iväg. Farten stiger och träden bara flyger förbi! I like! Efter 15-17 minuter är du nere vid gondolen igen och kan inte vänta på att göra om allt igen!

Cykeln som nästan släppte sin styrstång

Banorna som fanns, jag åkte bara Vertigo och Hammys

Perfekta vyer hela vägen ner!

Det tar 8 minuter att komma upp till toppen med gondolen. Jag gjorde dryga 10 åk under 4,5h och benen gråter ännu också, två dagar senare. Så jävla über tufft!

Uppe vid gondolstationen

-Talvimies

ps. korrigering till förra inlägg: det fanns en massa att göra i Wanaka, vi bara valde att inte göra det. Ännu. ;)

Akaroa - Lake Tekapo - Wanaka - Queenstown - 650km

Var kare van Zaido skjutsar oss fran by till by med bra musik och skona bankar och en perfekt sang. Utover det haller den vara kylvaror kalla i dens lilla kylskap och om vi blir trotta pa att gora saker och ting sa kan vi slanga in en dvd och kolla pa film. Den tycks dock dricka mer bensin an vantat, men sant far vi leva med. Bensinkostnaderna blir ganska langt allt mellan 120$ och 130$ per hel tank (typ 70 liter).

Vi borjade vart aventyr med en svang via Banks Peninsula och bestamde oss for att sova over i Akaroa, en vacker liten och lugn by med en massa franskt inflytande med franska flaggor overallt. Vattnet var vindstilla och vadret var perfekt. Vi spenderade tiden dar helt enkelt med att ga langs med stranden och njuta av vadret och vyerna.

Hastighetsbegransningen i Nya Zeeland ar 100km/h utanfor stader och 50km/h inne i stader och byar. Vagen till Akaroa var kurvig som bara den sa det gick inte sa fort som vi hade tankt oss. Vi bestamde oss dessutom att ta en scenic drive bort fran Akaroa, vilket var grymt vackert och annu kurvigare, nastan som nanslags rallybana. Ja, och sa har de far overallt! Pa scenic driven hade ett stackars litet lamm kommit over stangslet till vagen och sprang dar omkring skrikandes i panik. Vi forsokte hjalpa den men den bara sprang ivag hela tiden, sa vi hoppas att den klarade sig tillbaka hem.

Resan fran Akaroa till Lake Tekapo tog oss i princip hela dagen. Inget speciellt intraffade. Men Lake Tekapo, wow! Platsen i sig ar inget att stanna vid langre tider, men att se dendar sjon var vart stoppen. Vattnet ar klargront, som nanslags glaciarvatten, grymt fint! Vadret borjade iofs skita pa sig med kraftig vind och lite vatten har och dar. Kallt blev det ocksa. Vi overnattade vid ett skumt campingomrade utanfor byn. Det osregnade hela natten och vinden piskade pa bilen, men som tur holl Zaido oss varma och trygga hela natten lang.

Vi vaknade tidigt, at en fjuttig frukost och korde ivag fran middle of nowhere. Nasta destination Queenstown! Staden dar du kan slosa alla dina pengar pa en dag. Om du vagar. Vi stannade vid Wanaka pa vagen och insag att dar inte var nagot att gora sa vi fortsatte till Queenstown ganska direkt.

Queenstowns vader ar nastan som vadret i Anderna i Peru. Allt kan handa i tre ogonblick. Vi anlande till staden och det regnade och vi tankte att fan, ska det regna hela tiden da vi ar har?

Vi bestamde oss att parkera bilen i Qbox, dar vi, tack vare Zaido, far overnatta for 24$/natt. Vadret klarnade en del sa vi bestamde att kora ner till centrum och ga omkring i butikerna och kolla vad vi kunde gora de nasta tva dagarna. Urvalet ar helt galet stort och man far panikangest eftersom man inte langre vet vad man vill gora.

Jag valde att testa downhill mountainbiking, som var AWESOME! Det ar urcoolt och banorna har ar helt perfekta for en nyborjare som jag sjalv. Att dessutom aka upp med gondolen och se Queenstown fran nagra hundra meter var coolt varje gang. Cykeln jag hyrde var av market Specialized, vet dock inte vilken modell. Det visade sig hastigt att bromsarna var at fel hall, vilket kunde ha medfort ganska allvarliga misstag i skogarna, dessutom hangde frambromsen pa hela tiden sa man fick arbeta med pedalerna extra mycket. Jag raknade med att det skulle vara fysiskt pafrestande, men inte fysiskt omojligt, vilket det kandes som efter en tre veckors snabbmatsdiet i USA. Foretaget som jag hyrde cykeln fran var Outside Sports, men LYSSNA NOGA NU: HYR ALDRIG CYKLAR DARIFRAN! Du far skit service, skit cyklar och rent av bara skit, ingen betalar val 120$ for skit? Atminstone inte efter att man vet att det ar skit, vilket jag inte gjorde. Cykeln hade de fel som jag redan tidigare namnde och dessutom tankte hela styrstangen lossna efter bara tva ak pa den lattaste banan. I mean wtf?! Da jag tog tillbaka cykeln och oppnade mig om detta brydde de inte desto mera utan fragade bara om jag krashade cykeln (vilket skulle ha medfort extra kostnader for mig), idioter. Istallet, anvand Vertigo bikes! De har grymmaste cyklarna for bara 5$ mera an skitOutsideskitSportsskit och de ar dessutom av arets modell. Alltid.

Sjalva akandet var nagot av det coolaste jag gjort! (Bortsett fran att jag tankte do fysiskt sett) Svetten rinner sa hart att man undrar om man kom ut ur en dusch. Langsta banan, aka Hammys Track tog mig ca 15 minuter att komma ner. Fast det bara ar nerforsbacke sa ar det anda valdigt pafrestande rent fysiskt, handerna krampar och benen ar fulla av mjolksyra, skont! Jag akte endast pa de tva lattaste banorna, Hammys och Vertigo, eftersom jag redan var sa slut vid det laget da jag hanterade cykeln tillrackligt bra att det skulle ha varit idiotiskt att fara pa de svarare banorna da hela kroppen var finito. Om du valjer att gora dh biking, vilket jag varmt rekommenderar, sa racker en halv dag ypperligt, om du inte redan fran forut har gjort det eller ar annars bara i stenhart skick. Jag lovetta det! Jag maste gora det panytt nagonstans!

Pa kvallen traffade vi ett par flickor fran germanien (tyskland) som bjod oss med ut till en bar i centrum. Vi tackade ja och spenderade kvallen i Altitude Bar. Tyvarr blev visiten ganska kort eftersom mina muskler var helt och hallet sonder och musiken mot slutet var inte heller nagot att hanga i julgranen.

Till sist kan vi namna orsaken till att detta blogginlagg kom just idag. Det snoar. Det ar jatte fint och mysigt och jag blev atminstone glad att fa se sno pa nara hall, men Jenny var inte helt av samma asikt. Det smalter da det landar pa marken, men anda! Det var 21 grader varmt pa mandagen och nu snoar det! Vi avnjot dessutom Fergburgers ENORMA och goda hamburgare, namnamnam! Tack for tipset Mickus!

Imorgon aker vi pa en daytrip till Milford Sound och hoppas pa att det inte ska snoa eller regna.

Antil nekst tajm!

-Djick