16 okt. 2011

Inca trailen

Senast du hörde av oss var vi i Ollantaytambo, 20 minuter före bussresan till km 82, där själva haikken började. Livet lekte, alla var ivriga och solen sken som den aldrig gjort förut.

Vi stannade för att handla lite något att mumsa på under haikken, lite kokalöv och regnkåpor. Bara för säkerhets skull för vi räknade med sol, såsom den skinit hittills.

Vid ankomst till km 82 träffade vi våra porters, dvs de som bär alla våra tält, våra dufflebags (6 kg each), köksredskap och annat. Vår grupp bestod av 14 superba typer plus två guider, detta gjorde att mängden porters var 19. Alla dessa var minst 20 cm kortare än oss själva, bar på minst 20 kg i rinkkor lika stora som de själva och gjorde själva haikken springandes! En av våra porters hade gjort Inca trailen på 3h 30min, vi gjorde den på fyra dagar. Orsaken till porters är att man inte får använda djur på denna trail, på grund av slitage. Detta betyder att om du blir allvarligt sjuk så måste dessa porters bära ner dig tillbaka till startpunkten. Helikopter brukar heller inte vara ett alternativ för att denna del av Anderna ligger ofta i moln, då man befinner sig allt mellan 2700 och 4200 meter ovanför havsytan.

Day 1
Awesome! En lätt promenad i Andernas idylliska värld med rester av Incakulturen här och där. Vi fick dock snabbt lära att vädret är som vår guide Abel sa: "as unpredictable as the local women". Sol, vind och vatten så att säga.

Day 2
Den förfärligaste dagen på hela resan, kallad även för "The Gringo killer". Jenny blev pipi men kämpade på som en häst! Detta var första dagen på den ursprungliga Inca trailen, dvs på en stig gjord av sten med en bredd på ca 1m. Vad är då orsaken till att denna etapp inte är den mest älskvärda? Jo, man går upp för trappor i fem timmar, jep, trappor. Trapporna är branta och smala. Regnet piskar på. Regnponchon andas inte det minsta. Man passerar haikkare som fallit på vägen, som inte får syre, som gråter att de inte kan fortsätta. Då vet man att nu är det allvar, nu finns det ingen utväg mera. Make it or brake it!

Day 3
Hello altitude sickness, för min del! Efter en förfärlig natt på toaletten (som var asig som fan) var det dags för den längsta sträckan, 16km. Efter de första 34 trapporna sa det stop. Jag kunde helt enkelt inte röra mig. Jag hade redan tagit diverse piller till diverse krämpor, men inget hjälpte.  Just då såg jag en kolibri och spydde som på en lördag natt och lite mer och tadaa! Jag var vid liv igen! Ösregnet som piskade på, hjälpte iofs inte illamåendet på något sätt.. Vi förstod inte att vi var mitt bland berg med gudomliga vyer för att vi spenderade tiden i moln. Regnmoln. Ösregnmoln. Livet blev dock härligt efter lunchen för att regnet försvann, solen kom fram och vyerna blev förstummande vackra och det enda som kvarstod var några timmar trappor neråt och nerförsbacke.

Day 4
Väckning kl 3:40. Sista 6km till Machu Picchu börjar. Vi upplever soluppgången i Anderna och allt lidande är mitt i allt bortglömt. Vi bestiger de brantaste trapporna ever. Vi kommer till The Sun Gate och, hör och häpna, ser själva Machu Picchu! Detta var andra gången vår guide upplevt detta under hela året! Snacka om tur! Det är oftast så molnigt att man inte ser annat än något smått genom molnen. Då vi äntligen kom fram kryllade platsen av turister som kommit dit med tåg och buss. Nössön. Vi spenderade sedan ett par timmar i ruinerna för att sedan åka ner till Aguas Calientes, där gruppen började inta kalja i mängder. Jag och Jenny körde med lemonade. Då vi kom tillbaka till Cusco var det party time! Vi trodde inte att vi skulle orka men en dusch och en ordentlig toalett gjorde sitt och vi var som nya människor, färdiga för vad som helst. Natten tog aldrig slut och alla hade skitskoj. Perfekt!

Inca trailen i ett nötskal:
Fysiskt mest påfrestande vi någonsin gjort - check
Något av det grymmaste vi någonsin sett - check
Upplevt altitude sickness - check
Haikkat med magafaro - check
Överlevt Inca trailen - check
Sett Machu Picchu i solsken - check

Fun fact:
Machu Picchu betyder "gammalt berg", men endast om man uttalar det rätt. De flesta uttalar det typ "matschu pitschu" vilket betyder "gammal penis". Rätt uttal: "matschu picktschu"

Vi börjar överväga att skaffa en laptop då utbudet av allmänna datorer är rent av uselt överallt. Detta leder till att alla bilder sitter snällt kvar på minneskortet.. tills vidare..

-Dick

1 kommentar: