Tre läksären bakom oss (tack för det!), en resa framför oss. Hjärtat bultar på konstigt vis och rinkkan vill inte riktigt bli så lätt som man sku hoppas. Måst väl ta emot Samuels double dare och köra resan med bara ett par kalsonger!
Som en parentes kan nämnas att packa en rinkka som man ska ha med sig i fem månader är svårare än väntat, rentav reve! Något måst jag ännu hitta på att lämna hemma, kanske tandborste och deodorant?
Flyget flyger iväg till fjärran land nästa morgon kl 5:35 (Väckning lite före kl 03:00 i natt) för att sedan landa i Rio de Janeiro kl 15:50. Välkommen jetlag! Första dagarna ska vi njuta av Copacabanas sand (i byxan) med Freds brother from another mother, nämligen superspanjoren Fran.
Nej nu fan! Tankarna hålls inte i huvudet, magen snurrar och det måste ännu packas en sista gång. Vi får ta och skriva igen då fingrarna inte darrar och tårna inte spasmerar. Vi måste ju hinna sova några minuter också i natt, då man aldrig vet om vi får favorit i repris med skrikande barn på tio timmars flygresor.
Hej och hååå, för nu ska vi gååå!
-Dick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar