30 sep. 2011

Ilha Grande - 193 kvadratkilometer av paradis

Tiden i Rio borjar lida mot sitt slut. Tiden i Rio har varit onaturligt superb. Tiden i Rio, ja-a, herranjestas! Om DU tanker pa att resa till Brasilien, please do! Men forsok lara dig nagra fraser portugisiska.

Alla som vi talat med har nagondera sagt: "Shit, ska ni till Rio de Janeiro? Fan, hall reda pa att int ni blir ranade eller av med diverse extremiteter!" medan andra har sagt "Wow! Ska ni till Rio? Da maste ni aka till Ilha Grande!" Vi har hallit reda pa oss sjalva, alla pengar och tander och armar ar kvar, sa vi tog vart pick och pack och akte ivag till detta paradis som de flesta kallar for Ilha Grande.

Ilha Grande ligger ca 170 km vasterut fran centrum av Rio de Janeiro. Man kommer dit lattast med bussbolaget Costa Verde, som tar en till Angra dos Reis for 38 R$. Fran Angra aker det en farja over varje dag kl 15:30 som kostar 6,50 R$. Detta ar den enda farjan, sa om du missar den sa far du hitta fiskare som du maste muta for att de ska kora dig till holmen. Ilha Grande bestar alltsa av 193 kvadratkilometer awesomeness med 4000 invanare och en skola och hosteller sa det kryllar av dem. Storsta overraskningen var dock det forsta vi sag da vi kom i land.

Finlandes jaatelo sorvete artesanal (dock utan finsk glass)

Resan fran Copacabana till hostellet pa Ilha tog ca sju timmar. Men som vi redan tidigare insett, sa allt tycks vara vart modan, aven detta! Vi checka in pa rakt ut sagt basta hostellet som vi nagonsin varit pa, namligen, Overnativa Green Hostel, dar frukosten hor till priset och agarna ar de skonaste som finns. Christina lagar mat var och varannan dag och sjalvaste tanken av delikatesserna far draglet att rinna langs mungiporna. Detta for fjuttiga 12 R$/pers. Som tur valde vi att ata denna middag dagen da vi anlande till Ilha, eftersom vi traffade Daryush och Elodie fran Frankrike och David och Clara fran Tyskland som tog oss med pa en "promenad" till Lopes Mendes (klassad som en av varldens tio vackraste strander) foljande dag.

Poangen med att komma till Ilha ar att man kan promenera till alla platser genom regnskogarna langs med naturliga (och valdigt smala) stigar som stracker sig over 150 km runt omkring pa on. Det finns sa gott som inga vagar och bilar ar forbjudna pa on. Hojdskillnaderna ar stora, vilket aven gar att rakna ut da man hor att hogsta punkten ligger pa 1031 meter. Vi tog detta som traning infor Peru.

Dryga 30 minuters hike fran Vila do Abraão mot Lopes Mendes

Vi glomde vara hiketossor i Rio, sa Jenny korde machowoman med sondriga ballerinas och klarade det galant! Tre timmar i djungeln forsta dagen och fyra timmar andra dagen. Hiken till Lopes Mendes utgors av 7,2 km djungel i hoga hojder med spektakulara vyer. Lopes Mendes ar inte forsta stranden man kommer till under denna hike och inte heller den andra och just da man borjar tappa hoppet hor man ljudet av perfekta surfvagor och kanner en varm vind rakt fran Atlanten och till sist ser miraklet sjalv. Nagot av det finaste som vi sett pa lange!

Lopes Mendes

Atlanten pressar pa

Vi var minst sagt vata av svett efter tre timmar av stigar som dominerades av hetta, sand, stenar, rotter, hundar, faglar, fjarilar och andra pokadjur, vaxtlighet, historier om Frankrike och om Finland, en borttappad t-skjorta, strander och en orm. Svettandes atgardades med ett dopp i vagorna, aaaaaaaaaaah, skooooooont! Ja, by the way, ormen var inte giftig. Reivandes i vagorna gjorde att jag fick saltvatten i ogonen och som alla vet sa har jag skit syn, vilket betyder att jag hade linser i ogonen.. Saltvattnet gjorde att jag inte sag nagot pa hogra ogat under resten av dagen, woptidoo! Som tur kunde vi njuta av stranden med ogonen slutna, njutandes av en brannhet sol, mmmm! Timmarna gick forbi med en hiskelig fart och sa var det dags att aka tillbaka till hostellet. Det var for sent for att vi skulle ha hunnit ga tillbaka sa vi tog en bat istallet.

Christina tillredde inte mat denna dag sa vi gjorde kollektivt pasta med tomatsas med Daryush och Elodie, vilket var bade ett billigt och smakligt alternativ. Kvallen gick at att snacka skit om det ena och det andra med dessa fransman och tidigare namnda tyskar. Vi larde aven Daryush att stalla fragan "Hur gammal ar du?" at en svensk som bodde i deras dorm. Han snappa upp frasen direkt och rent av naturligt med en turkisk brytning (typ: Hurr gamal arr du?). Vi kommer tyvarr nog inte traffa nagon av dessa nya bekantskaper pa var resa eftersom de kor south america all the way, medan vi lamnar varldsdelen om lite pa en vecka.

Foljande dag valde vi att ga Circuito do Abraao plus en svang till ett vattenfall som David och Clara rekommendera varmt. Vadret var inte lika fint men temperaturen var minst lika om inte hogre. Denna rutt har en hel del ofattbart fina sevardheter langs vagen, som iofs ar gjorda av manniskan, men anda. On anvandes redan pa 1800-talet, vilket kom fram da vi mitt i allt i djungeln gick in i detta:

En akvedukt byggd 1893 av sten och valfett

Akvedukten anvandes for att fora vatten till Lazareto, dvs. en byggnad som ar 1884 byggdes om till ett komplex dit europeerna skickades till karantan vid ankomst till Brasilien, eftersom de hamtade med sig kolera. Lazaretot stangdes 1913 och fungerade som ett fangelse mellan 1940 och 1954. Komplexet demolerades 1963.

En del av det forfallna och igenvuxna Lazareto

David och Clara rekommenderade att vi kollar vattenfallet da vi gar denna rutt, sa vi fortsatte var fard forbi akvedukten. Stigen andrades snabbt till en minimal stig med maximal vegetation och en oandlig uppforsbacke. Vi gick i 40 minuter utan att traffa nagon pa vagen och da stigen bara blev mindre och brantare hela tiden borjade vi tappa hoppet och tankte att nej nu fan tog vi fel nagonstans. Ett tiotal minuter efter att vi bestamt oss att vanda tillbaka insag vi att vi var pa ratt vag. Vi hittade en skylt. Vi forstod ingenting. Men vi tippade pa att pilen som pekar mot trapporna ar platsen som vi soker. Sa var det och se vad vi hittade!

Kallt vatten, check! Vackert, check! Perfekt bild, check!

Tyskarna hade ratt, detta var definitivt vart att se! Grymma saker! Rekommenderas varmt! Da vi tagit tillrackligt av dessa nakenbilder gav vi oss av tillbaka till byn. Vi kopte an en gang mat fran butiken och tillredde den basta vegematen som vi nagonsin gjort.

Da kvallen kom och vi var matta som grisar fanns det inget annat kvar an att konstatera att Ilha Grande faktist ar ett paradis i ordets varje mening. Ta en svang dit om du tors! Du angrar dig aldrig!

Nya upplevelser, nya vanner, nya myggbett och ny solbranna - det ar Ilha Grande!

-Dickster

Samba samba!

Festen forra fredagen blev ingen espanol vs portuguese fest, nejnej, det blev metro till Uruguayana. Fran visste sadar halft vart vi var pavag, sa vi gick genom nagra morka grander, nagra till och mitt i allt, SAMBA! Platsen som vi hittat till ar Pedro do Sal, dar forfesten haller hus varje fredag och lordag.

Pedro do Sal + live sambaband = nice

Darefter fortsatte festen i Lapa med Fran och Victor. Pa gatorna sa klart. Awesome! Mangden glada manniskor gick inte att rakna, inte heller mangden samba och live band. Gatorna var dessutom fulla med caipirinhaforsaljare (5 R$ each = ca 2,4€), sa paniken slog inte till om man blev torstig. Kanslan den fredagnatten gar inte att beskriva med ord, man maste uppleva det sjalv (som Matrix? JEP! Men tur nog rakade telefonen hittas i fickan). Jag menar, jag ansag att samba var total crap fore denna underligt dunderliga fredag. Not anymore! Skriv upp dessa platser och besok dem pa en fredag kvall/natt - roligare an detta blir det inte i Rio! (vi vittnade bara ett slagsmal, mindre an i Finland pa tillstallningar med tusentals manniskor)

Victor och Jenny i Lapa

Det blev ljus i vart hus fore festen var slut. Klockan slog 07:00 da vi kom hem till Copacabana. Hmm, det har inte hant (at mig, vem vet om Jenny?) sedan, hmm, nagonsin? Men vi skulle gora om det nar som helst! Lordagen spenderades i sangen. Pa kvallen orkade vi just och just kora middag med tva spanjorer (Fran & Fran), en fransyska (Anaelle) en chilenare (Camilla) och en tysk som vi inte kommer ihag namnet pa. Gott!

Fran insisterade att vi skulle se hurdant Lapa var pa dagen sa pa sondagen tog vi en promenad genom Lapa till Santa Teresa (konstnarernas kulmination i Rio) och till Gloria och Flamengo med Fran och Anaelle. Victor joina oss i Santa Teresa dar han bor i ett sjukt skont hus, dar det vaxte banantrad pa bakgarden. Men i vilket fall som helst: trapporna i Lapa, Escadaria Selaron var grymma! Konstnaren borjade detta projekt ar 1990 och andrar pa konstverket hela tiden. Det handlar alltsa om kaklar i olika farg med olika bilder/texter pa fran alla delar av varlden (over 2000 olika sorter for tillfallet).

Till och med fran Finland!

Att springa upp for dessa i slow motion med Chariots of Fire i bakgrunden, mmmm!

Brasilienare ar inte direkt blyga. Fran hittade nya vanner direkt.

Efter detta tog akkun slut i kameran, men vi fortsatte till Santa Teresa, dar Rios enda sparvagn fungerar. Eller som var i bruk for annu nagra veckor sedan. Sparvagnsnatet ar ur bruk tills vidare pa grund av en forfarlig olycka. En av sparvagnarna valte omkull och 8 personer misste sitt liv.. Hemska saker..

Kvallen avrundades med snuskigt goda fettburgare vid Frans favorit snagare pa Copa. Man undrar om man ska ta pa sig lite extra tyngd pa resan? Vem vet? I mars satter vi ut bilder som before and after. Jess, det gor vi!

-Dick

24 sep. 2011

Ter um bom tempo no Rio de Janeiro!

Resan till Ilha Grande sket sig for var del, eftersom bussen var full. Vi hade inte direkt nagon plan B, sa Fran gav nycklar till lagenheten sa att vi kunde ga tillbaka dit fran hans universitet. Klockan var 6:00. Med sa lite somn pa nagra dagar slocknade vi typ fyra-fem tiden pa eftermiddagen. Skont!

Vi akte upp till Cristo Redentor idag, det var grymt! Vi traffade en flicka fran australien som hade blivit av med 5000$ eftersom nagon fatt tag pa hennes kreditkortsuppgifter. Note to self: anvand cash, atminstone har. Anyway, denna staty ligger pa ett berg som stiger 710 meter ovanfor vattenytan och sjalva statyn ar nagot mellan 30 och 40 meter hog. Maktigt varre! Staden blev mitt i allt sa liten sa liten, det var som att kolla pa en karta utan gatunamn.

Bilder ar nagot som inte funnits pa denna blogg. Detta atgardades med att plocka nagra av de redan nagra hundra bilder och satta upp sa att alla kan njuta av en del av Rio de Janeiro.

Please do love it!

Resan borjar i Vanda dimmorna

Ipanema. Alla njuter av stranden pa sitt satt.

Copacabana, 100 meter fran Frans lagenhet, love it!

Staden forbereder sig. Rykten gar att vissa Favelas ska tommas och demoleras. Undra vart alla manniskor darifran ska ga?

Allt som fanns kvar av Fitta III tva dagar efter att vi hittade baten

H:fors borde satsa lika mycket pa roskisar som Rio de Janeiro. Detta ar pa en klippa mellan Copacabana och Ipanema.

Va e de som syns uppe pa berget?

Cristo Redentor. Detta ar ordagrant stairway to heaven. Statyn star pa ett 710 meter hogt berg = gudomliga vyer!

Livet i Rio fortsatter annu i nio hela dagar, darfor tar Fran oss pa fest ikvall! Espanol vs. Portugese ar temat. Jo tack, vi kan varkendera. Svart att umgas? Kanske. Intressant? Jepp!

-Dickeli

21 sep. 2011

Valkommen till Rio!

Solen skiner! De e varmt! De e som i drommarna! Helt otroligt! Vi e framme i Rio efter en resa dar rumpan domna bort ett par ganger och dar nacken stelnade i onaturliga lagen otaliga ganger. For vad? For detta? LATT!!

Aven om TAP star for Take Another Plane, sa mast vi anda lyfta hatten for den ypperligt suverana service vi fick i Lissabon. Privat skjuts fran ena flygplanet till det andra genom hela flygfaltet. Detta eftersom forsta planet var grymt forsenat. Vi skulle definitivt ha missat flyget utan denna service. Annu battre, de fick aven vara saker till det andra flygplanet, aijai, skont varre (detta fungerade inte med Lufthansa forra aret)!

Forsta nyheten som vi fick av Fran var: We´ve got a party tonight! Sa forsta kvallen var det caipirinhas som gallde hemma hos Fran med ett antal spanjorer och brasilianare. Guth guth guth! (Kostar dessutom ingenting att kopa ingredienserna har) Att bara dricka dessa relativt starka drycker och tala bajs rackte forstas inte, nej, jag korde ett nattdopp pa Copacabana med Fran och Oscar. Vattnet va definitivt int varmt, nastan som i Finland nu, men SKONT! Vi hittade dessutom ett vrak som hade skoljt upp pa stranden. Baten hette "Fitta III" haha, maste dokumenteras!

Idag har vi gatt omkring i Rio med var perfekta guide, Fran. Jardim Botanico och Ipanema var helt otroliga! Fran´s perfekta kommentar i Jardim Botanico (Botanical garden): "We´re in Rio and we´re looking at PLANTS! Haha!" Sanden pa Ipanema sokte sig in i byxan snabbt som vinden. Imorgon bar det av till Ilha Grande (en plats som alla hittills har sagt att man maste aka till om man e nara Rio) till ett par natter for att sen atervanda till Rio. Awesomeness!

Imorgon ska vi vakna tidigare an tuppen, sa allt gar lattast om vi helt enkelt gar och lagger oss nu och tar en ny update da vi har mojlighet. Bilder ska ocksa uppenbara sig den gangen! ;)

Antil nekst tajm!

-Dick

18 sep. 2011

Snart, riktigt snart!

HÅHHÅH!

Tre läksären bakom oss (tack för det!), en resa framför oss. Hjärtat bultar på konstigt vis och rinkkan vill inte riktigt bli så lätt som man sku hoppas. Måst väl ta emot Samuels double dare och köra resan med bara ett par kalsonger!

Som en parentes kan nämnas att packa en rinkka som man ska ha med sig i fem månader är svårare än väntat, rentav reve! Något måst jag ännu hitta på att lämna hemma, kanske tandborste och deodorant?

Flyget flyger iväg till fjärran land nästa morgon kl 5:35 (Väckning lite före kl 03:00 i natt) för att sedan landa i Rio de Janeiro kl 15:50. Välkommen jetlag! Första dagarna ska vi njuta av Copacabanas sand (i byxan) med Freds brother from another mother, nämligen superspanjoren Fran.

Nej nu fan! Tankarna hålls inte i huvudet, magen snurrar och det måste ännu packas en sista gång. Vi får ta och skriva igen då fingrarna inte darrar och tårna inte spasmerar. Vi måste ju hinna sova några minuter också i natt, då man aldrig vet om vi får favorit i repris med skrikande barn på tio timmars flygresor.

Hej och hååå, för nu ska vi gååå!


-Dick

10 sep. 2011

Läksären här och där

Att göra en blogg var något som jag fick irriterande utslag och sura uppstötningar av. Men, som du ser så hände det i vilket fall som helst. Jenny förklarade det som ett bättre sätt att hålla koll på vad man gjort på sin resa istället för att skriva i en töntig dagbok med hänglås och en ljusröd penna. Det är då främsta orsaken till att denna "Dick och Jenny delar med sig" -blogg uppstod.

Men anyway, läksären. De kommer upp som schvamp i reegnet. Idag ska vi till Motellet för att säga adjö åt Anssu och kanske några andra också nånstans annanstans. Nästa veckoslut ska vi säga adjö åt oss själva. Måndagen den 19 september flyger vi iväg mot Rio de Janeiro klockan alldeles för tidigt för att sedan återvända till Finland på våren 2012, mmmmmmmmmmmm, aaaaahhh... Noja, men nu ska vi tänka på denna dag, inte nio dagar i framtiden. Idag firar vi alla andra som åker iväg!

Vi tar en hurtig öl på stan ikväll för alla som ser framemot att skippa den underbara och rent av fantastiska finska vintern som vi fått njuta av de senaste åren. Hejhopp! Kanske vi ses nånstans i yrseln? Vem vet.

Ha en vånderfull lördag!

-Dick