Kroppen stelnade

Vi spenderade dagen (14h) i en buss med noll utrymme för benen. Sträckan var alltså Melbourne - Sydney. Skönt? Nej. Men Big Momma 2 och The Blindside var underhållande filmer, varav den senare till och med var riktigt jäkla bra.

Mer om Melbourne i nästa inlägg.

-D

Melbourne säger God Jul

Melbourne bjuder på sitt finaste väder med minst 30 grader varje dag. Utöver det kan vi se palmer lite här och där. Detta i sig känns väldigt fel eftersom det enligt oss ska vara kallt och mörkt och mysigt på julafton med absolut inga palmer i synfältet. Förstå mig inte fel, jag klagar inte, jag bara konstaterar att det ser lite annorlunda ut.

Julafton med Tom & Sara har varit en riktig succé! Dagen började med glögg och pepparkakor, vilket redan i sig var mer än väntat. Tack IKEA! Jag och Jenny spenderade dagen med att gå omkring i Fitzroy, som var helt grymt fint med en massa mysiga butiker och kaféer. Alla väggar tycktes dessutom vara fulla med graffiti, inga fula tagin utan ordentliga mästerverk. Jag drack även den bästa koppen kaffe någonsin i Jasper Coffee, NAM!

Själva julbordet var rent av utomjordiskt med tanke på att vi är på andra sidan världen med stränga budgeter. Till förrätt hade vi toast med smetana, sillrom och rödlök, lite kallrökt lax, potatis med senaps- och löksill. Detta ledde till att alla var sprängfärdiga redan före huvudrätten. Ahh, helt som hemma. Kalkonen och potatisen blev lite hevi och med tanke på att vi även hade en efterrätt att stoppa i käften blev det rent av SVÅRT att föra ätandet till slut. Nu har vi lätt magverk. Som sagt, helt som hemma (eller på sverigebåten, påteito/påtatå). Jag fick eggnogg tuggummi till julklapp. De smakar gott! Men definitivt inte äggtoddy. Tack secret santa!

Vi önskar allihopa en ordentligt perfekt och mysig jul och kollar imorgon hur det går till då Melbourne firar jul.

-D&J

Sydney bjuder på kivajeejee

Solen skiner!

Att byta hostell till 790 on George var ett väldigt smart beslut. För det första sparade vi 65$ (!) var och för det andra hade vi skitskoj med våra rumskompisar Alisdair och Emily. Jag deltog i diskussionerna varje kväll tills jag somnade. Oftast mitt i en mening. Oops. Tur att Jenny var en duktig flicka och hölls vaken även om klockan visade 3.00 eller mera.

Team 602

Tom och Sara gjorde nya planer åt sig och tog en sväng via Sydney till ett par nätter på vägen till Melbourne. Skönt med bekanta filurer för en gångs skull. Tack vare högtiden fixade vi biljetter till Mission Impossible: Ghost Protocol till Imaxen här i Sydney (som även råkar vara världens största Imax teater). Den filmen i den biografen. WOOHOOOOW!! Det räcker inte att det känns som om man vore med i filmen, nej, ljudsystemet på 12 000 watt får hela kroppen att skaka i explosionerna. Om du har extra pengar så flyg till Sydney och kolla filmen på Imax här. Worth it!

Slappa i Botanic Gardens
Vi tog en sväng via Manly och åt biff, mmm!
Sjögången i sig var hård även om vädret var riktigt skönt

Då T&S åkte vidare till huvudstaden Canberra (tänka sig att HTC:s autocorrect känner till Melbourne och Sydney, men inte Canberra) bestämde vi oss för att krascha in hos vår vän Matt lite utanför centrum. Thanks to Matt har vi nu vittnat våra livs första och möjligen sista cricket match, som visade sig vara riktigt underhållande! En av motståndarlagets medlemmar fick bollen rakt in i ansiktet som definitivt bröt hans näsa, aijai. Reglerna förblev en aning flummiga, men skoj var det.

I mina ögon den enorma cricket stadikkan
Carols at the Domain, som brunnsparken på första maj fast med tomtemössår och julsång allsång

T&S:s sällskap var underhållande, men vi fick inte nog av dem, så vi bokade flyg till Melbourne, där vi även ska fira jul tillsammans, tjohej! Jakten efter julskinkan börjar. T&S hittade redan Ikea, bra jobbat!

-Dick

Sydney hejsan hoppsan

Fyra nätter har vi nu spenderat i denna sköna men dyra stad. Bokade just i och för sig fler nätter på ett annat hostell men sparade hela 80$. Hostellet är lustigt nog helt bredvid detta. Kanske inte lika bra dock, vi får se. Vädret i Sydney har varit riktigt ostadigt. Det har regnat, det här varit åskväder, det har varit mulet men en halv dag var det riktigt FINT faktiskt.

Idag börjar jobbjagandet på allvar. Förra fredagen fixade vi bankkontona i skick med allt som hör till. Dessutom har vi nya nummer:
Dick: +61439185876
Jenny: +61439187236
Man når mig också från gamla numret, men jag bär inte på mig mer än en telefon oftast. Idag ska vi dessutom skaffa hälsovårdskort som gör att vi kan fara gratis till doktorn. Tjohej! Kortet kostar inte heller något om man är finsk medborgare med working visa.

I vilket fall som helst ser vi grymt mycket fram emot onsdagen då stridsparet Tom & Sara gör sin entré till Sydney. Det ska bli riktigt sjukligt fantastiskt ska ni veta! Oberoende om det regnar eller inte.

Byebye Wake-up Hostel, hello 790 on George!

Snart är det jul!

-Dick

Fiji Fiji Fiji

Mitt livs första strandsemester är över, aijai vilken vecka alltså! Om livet skulle se ut sådär varje dag skulle jag nog bli uttråkad. Solen sken varje dag, det var hett varje dag, havet var hett varje dag, maten smakade gott varje dag, solkrämen rann varje dag och livet var härligt varje dag. Men nu är vi i Sydney och är BACK IN BUSINESS!

Vi kom till Fiji flygfält varifrån vi fick skjuts till hotellet Nadi Bay, som under nätterna blev grodornas kungarike. Skojigt. Oberoende vart man tittade såg man grodor. Förutom på rummen som tur. På morgonen plockade bussen upp oss till hamnen där båten väntade på oss. Jag körde peliveto och lämnade solkrämen i fel väska så vi "njöt" av solen i fem timmar på båten. Vi brände oss. Lite bara.

Coral View, som var vår första destination är alltså längst bort av Yasawa Islands. Det råkar vara bredvid Blue Lagoon, där även filmen Blue Lagoon filmades. Det visade sig att de har en personal på ca 20 pers som bor på ön. Jenny undrade vart de åker då de har ledigt, svaret var att de inte åker någonstans, någonsin. Personalen i sig var übertrevliga och verkade vara riktigt ivriga på att uppträda och sjunga och spela varje dag och kväll. För vår del gick dagarna här åt att sitta i solen, simma, äta, sola, simma, äta, läsa bok, sova, vakna, äta, sola, simma osv. Vi tog faktiskt en tur med en jetski runt ön. Tufft, men skulle aldrig ha betalat fullt pris. Alla andra fick köra men inte vi, undrar ännu också varför.

En tre minuters promenad igenom skogen ledde oss till en riktigt skön strand med gigantiska snäckor

Korovou, typ 1h 30min söder om Coral View var platsen där vi spenderade följande två nätter. (säg Korovou högt och sedan säg Coral View högt för dig själv, du märker hastigt att folk lätt blandar ihop dem) Herre du milde sådan Bure (typ = hydda) vi fick. Den var minst 40 kvadratmeter med två rum, en skön och rymlig veranda och en jämförelsevis stor toalett. Elektricitet var dock en lyxvara här så den var bara på 10 timmar per dygn. Gissa om det blev hett om nätterna. Mmmmm, gosigt att sova i svettpölar. Här fanns så korta kokosträd att jag tog an uppgiften att skaffa oss gratis mat och dryck. Tutorial med bilder hittar du lägre ner. Annars körde vi samma program som tidigare, ätasolasimmasova. Träffade sköna typer från Perth iofs så vi fick ännu större orsak att flyga över dit i något skede.

En beskrivning av vår vecka på Fiji, detta alltså på Korovou

Solen dalar men temperaturen håller, mmmm

Vårt slott på Korovou

Normi utsikter på Korovou

Sista stoppen var Bounty Island där vi njöt av gratis kajaker, snorkling utrustning, drickbart kranvatten, el 24h om dygnet och riktigt ordentligt god mat. Ön i sig är väldigt liten, jag tog en kajak och paddla runt holmen på ca 15 min. Jag stötte även på black tip reef sharks på rundturen som var dryga 50 cm långa, dvs bebisar, men hajar ändå. Senare då vi plaskade i strandvattnet kom det en haj och försökte äta upp oss, men vi var snabbare och kom undan oskadda. Nedan en bild av vidundret.

Black tip reef shark

Läs skylten!

Bounty Islands utsikter från baren

Svalkandes i havet

Kokosnöt Tutorial:

Ta isär en kokosnöt, inte ens med hammare och spik. Med dina händer!

Sök fram ett kokosträd som har kokosnötter i sig. Klättra trädet och ta en kokosnöt.

Hantera din kokosnöt med största möjliga försiktighet.

Hitta hårt underlag och slå kokosnöten med undre delen före så att skalet spricker.

Dra av skalet. Svettigt och jobbigt, ja, tänk det som om det vore lite träning.

Fortsätt riva tills du har en vit liten grej i handen, även känd som själva kokosnöten

Ta kokosnöten i vacker hand. Se till att de tre vita prickarna är uppåt och slå kokosnöten i en vass kant. Du torde få en clean cut rakt igenom kokosnöten. Bry dig inte om vattnet som rinner ut, det finns så det räcker i dem.

NJUT AV DIN KOKOSNÖT! Helst på stranden eller i en hängmatta.

En skön vecka var det. Men för att vara ärlig skulle jag hellre ta min snoukka o flyga till alperna ti en vecka än ligga i solen i en vecka. Missförstå mig inte, jag njöt nog! Men hey, that's just me!

-Dick

3700 km bakom oss Fiji framför oss

Att skriva något en halv timme före bussen till flygfältet åker iväg är inget att föredra, därför öser jag på lite sådant som blev osagt tidigare. Från Fiji. Woopwoop!

New Zealand road trippen är ÖVER och jag har på känn att jag kommer att ha lika svårt att anpassa mig till höger trafik nu som jag hade att anpassa mig till vänster trafik för en månad sedan, hah, vi får se!

Samuraimästaren, härskaren av alla Spaceships, lojalaste bensinmonstret i landet och vår gode vän, Zaido, fick se Nya Zeeland för n:te gången, fastän vi tror att det var en av dess första. Åt oss var det definitivt den första gången och ack en sådan gång det var! Vår rutt blev i sista hand 3700 km lång under vilken Zaido fick dricka bensin för 795 $. Detta betyder att vi i medeltal körde 123 km per dag, HUHHUH! Det kändes inte så då vi höll på med det, tack vare naturen och de helt sjukt fina vyerna. Det var en oförglömlig resa som innehöll skratt och tårar, solsken och regn, snöstorm och hetta, berg och hav, lågvatten och högvatten, mjölk och vin, camping och hostell, mögligt bröd och timjam, ja, you name it. Det hände helt enkelt allt möjligt skojkivaroligt.

Ett visst skrivfel kan rättas till, angående förra inlägg, nämligen att vi från Tauranga (som alltså ÄR i Bay of Plenty) åkte till Coromandel Peninsula och runt den.

Vad var det som hände i Nya Zeeland då?

-Jag brände mina knäväck. Igen. I solen, inte i lägerelden.

-Mina skor hittade ett nytt hem i en roskis. (efter att de sett Finland, Sverige, Frankrike, Brasilien, Peru, USA och Nya Zeeland)

-Jag tog ett dopp under kajakeringen i Abel Tasman, i misstag. (Note to self: klockan håller vatten)

-Vi insåg att Nya Zeeland kryllar av tyskar.

-Min HTC Desire levde 209 timmar utan att laddas en enda gång (OMG!)

-Vi åt en massa biff och sallad, dvs regelrätt backpacker mat.

-Vi kollade in så gott som alla McDonald's på vägen (inte tack vare hamburgarna)

-Det togs en massa bilder, 54 per dag för att vara petnoga.

-Jag läste två böcker. (Freakonomics – a rogue economist explores the hidden side of everything av Steven Levitt och Stephen Dubner – en jäkligt bra bok förresten, som är proppad med frågor som ”How is the ku klux klan like a group of real-estate agents?” och ”What do schoolteachers and sumo wrestlers have in common?” Se till att läsa den om du ser den. Andra boken var sedan lite mer aivot narikkaan litteratur, nämligen Game of Thrones av George R.R. Martin, som iofs också är mycket läsvärd. Den innehåller inte så många tankeväckare som Levitts bok, men det är väl inte meningen heller.)

-Jag gick till barberaren och ser nu ut som en estnisk brottare

-Såg en massa lotr spots men hittade inga hobbitar

-Träffade en hel del sköna filurer

-Fick sandflies i munnen

-Levde loppan

-Och gjorde en massa annat

Det är tungt att vara backpacker

Hot Water Beach i Coromandel Peninsula, som sagt, i förra inlägget, turistirysä!

Stingray Bay på vägen till Cathedral Cove. Inga stingrays, men genomskinligt och kallt vatten nog.

Cathedral Cove, en enorm tunnel grej på beachen

Relaxing a la Jenny

Relaxing a la Dick

Aucklands högsta punkt, Mt Eden, som är en av de 50 vulkaner som staden är byggd på

Merry Christmas från Auckland!

= true

Frågan som kanske ännu skavar någons bakhuvud är: ”Varför är Zaido så mycket bättre och snyggare än de andra Spaceships?” Jämför denna töntiga Spiderpig med den ultimata tjejtjusaren Zaido:

Ser du hur TUNING Zaido är? Kolla in grillen, kolla in lamporna, kolla in ALLT, wow! Plus tuningavgasröret såklart.

Utöver utseendet är Zaido även väldigt bekväm och rymlig

Zaido är inte bara rymlig och bekväm, nej, den visar också filmer och lagar mat och visar solnedgångar varje kväll

Zaido blev även vän med en tupp, men tuppen var bara intresserad av våra tortillas

Zaido, the leader of the pack. Lite free camping på vägen till Auckland.

Nu gäller det för oss att njuta av Fiji, som för min del är den första riktiga strandsemestern EVER! Datorn håller jag mig borta från, från och med nu tills 8.12 i Sydney. Mojn.

-Dickman

ps. det är varmt här i Nadi

Nya Zeeland - klappat och klart

Så var det gjort.

Idag lämnar vi Nya Zeeland bakom oss för att flyga över till Fiji. Nya Zeeland har tagit hand om oss riktigt gött med inga problem, förutom lite kallt väder. Södra ön var definitivt finare än norra, men städerna på norra ön är definitivt större än på södra.

Senast vi skrev något var vi i Tauranga, vilket vi lämnade direkt efter inlägget för att köra mot Auckland via Bay of Plenty. Vi kollade den mest turistiga (enligt oss) platsen i hela landet, nämligen Hot Water Beach. Vi medger att vi tajmade det lite fel, men ändå, mängden människor på ett så litet område var ganska komiskt att se på. Utöver detta tog vi en liten promenad till Stingray Bay och Cathedral Cove, varav den sistnämnda var något jäääkligt fint med en massa grottor i bergen. Snåla som vi är stannade vi på vägen på en skön sandstrand för att spendera natten och blev lite trötta på alla sandflies (små pokadjur som bits) som försökte ta sig till vår bil.

Auckland i sig har fungerat som ett viloställe för oss. Vi kollade en outlet utanför staden för att hitta nya skor åt mig, då de gamla helt enkelt STINKER. Sista natten sov vi dessutom på en av Aucklands många parker (Ambury regional park hette denna) i vilka det kostar 5-10$ att övernatta. Om man har bil och vill stanna i Auckland så lönar det sig att stanna på dessa, då de är billiga och har toaletter och duschar och dricksvatten.

Anyway, tre sista nätter sov vi på Base Auckland riktigt i centrum av staden på Queen Street. Vi gick på bio och hittade Aucklands äldsta pub (Queen Ferry Hotel på Vulcan Lane) med stadens bästa fish n chips. Själv tog jag Pork Belly, vilket var väldigtväldigtväldigt gott. Utöver det gick det främst ut på att sova huuur länge som helst på mornarna, då våra sängar var extremt sköna, mmmmm!

Bussen till flygfältet pyser om 10 minuter så jag antar att vi måste börja springa nu. Bilder av resten av NZ kommer senare. Definitivt på facebook på Jennys profil och här då vi nästa gång har tillgång till interwebben.

FIJI HERE WE COME!

- Djicnk

Coromandel Smoking Co

Då du är i Nya Zeeland ska du se till att köra till den lilla byn som heter Coromandel Town och söka fram fiskrökeriet Coromandel Smoking Co. Här får du världens bästa rökta musslor i diverse kryddbad!! Vitlök är helt lätt bäst! Märk väl att jag avskyr musslor men DEHÄR är något även jag skulle hänga i julgranen.

Skriv upp:
Coromandel Town
Coromandel Smoking Co
Garlic Smoked Mussles

Utöver detta finns det typ inget att göra där. Vi övernattade på det mysiga Tui Lodge, 15$ för en tentsite, gratis bykmaskin med tvättmedel, gratis cyklar med 20$ depo mera kök och vessor än man behöver (vike e allti bra).

Vägen mellan Coromandel Town och Thames (SH25) är också värt att köra. Det är trångt där mellan berg och hav, men fint!

- Duck

Sol, vind, adrenalin och Mordor

Tack vare det svårt tillgängliga och dyra internet kör vi ett längre inlägg än en gång för att komma i fatt oss själva och ge oss en möjlighet att skriva kortare inlägg med kortare tidsintervaller. Vi får se hur det fungerar. Vi kan dock förkorta detta inlägg till en mening, för dem som har bråttom och inte har tid att läsa: Vi har gjort en massa skitroliga saker i skitmassa platser med skittrevliga människor och skitbra väder med skitlukt i vissa städer!

Wellington
Wellington, staden där vinden aldrig tar slut. Man vet vad staden kallas för men man förstår inte riktigt det innan man själv upplever det. Benämningen Windy Welly är faktist väldigt passande eftersom OH MY GOD! Fönstren dallrade nätterna i ända på hostellet där vi bodde (som enligt Lonely Planet tidigare fungerat som ett bordell). Wellington bjuder på god mat, god kaffe och stadsmiljö, varav det sista vi inte upplevt sedan the states. Vi åt indisk mat på Tulsi på Cuba Street och enligt mig var det den bästa indiska maten jag någonsin ätit, rekommenderar varmt (de har dessutom bra lunch erbjudanden)! Ett annat ypperligt ställe att mumsa på är Chow där det bjuds på modern japansk mat till behagligt pris. Vi åt middag där samt avnjöt ett par drinkar, mums.

Kaffestund någonstans längs med Cuba St

Mt Victoria lookout - utsikter över blåsiga Wellington

Anyhow, vi bodde på hostell eftersom det är väldigt opraktiskt att bo i bilen i denna stad. Det ända campingområdet är en parkeringsplats mitt i båthamnen som kostar typ 50$ per natt. En total no no! Vi har träffat folk som har stannat där och tack vare vinden och de stora vågorna fick de en skön saltvattendusch varje gång de kom ut ur bilen. Det var helt trevlig omväxling att bo på hostell, och en av våra rumskompisar var till och med från Finland vilket var roligt, och så fick vi samtidigt träna upp finskan som vi inte har talat sen vi for hemifrån. En annan av våra rumskompisar var en tysk flicka som inte sade ett ord åt oss och säkert hade bott där en längre tid. Hon hade så gott som erövrat rummet med sina saker så det fanns underkläder, smink, rosk (använda bomullstopsar, yäk!), böcker osv. runt golvet. Vi måste dokumentera kaoset för det var ganska äckligt, och hon städade inte ens upp något fast det kom fem andra människor till samma rum. Konstigt beteende!

Här hittar man allt man behöver, bl.a. bh:n, örontoppsar, skor, you name it

Vi spenderade vår tid mest med att utforska staden, vi tog bland annat en sväng via Te Papa muséet som är ett enormt komplex fullt av ALLT som har med Nya Zeeland att göra. Man kan lära sig om bl.a. Maori kulturen, vulkaner och jordbävningar, hur folk tog sig till NZ och en hel massa annat som vi inte hann se för att klockan blev stängningsdags. Dom hade också världens största giant squid i ett akvarium, fast den nog var död men den var balsamerad så att den såg levande ut. Ett verkligt sjömonster.

Tips åt dem som ska till Wellington: Vi parkerade med coupon parking, ett sätt att parkera relativt billigt i Wellington, närmare sagt 7,50$ per dygn (ett dygn per kupong, köp flera om du stannar flera dygn). Dessa kuponger är billigast om man köper dem från City Council (bredvid i-site), men man får dem från matbutiker också, även om de kostar ett par dollar mera. Man får endast parkera på områden där det står coupon parking, men var ej rädd, det finns otaligt med dessa områden. Staden är dessutom så liten att man kan ta till apostlahästarna överallt.

Tongariro National Park
Nästa destination var Tongariro National Park, Nya Zeelands äldsta nationalpark. Ett område med vissa vulkaner, t.ex. Mt Ngauruhoe som de flesta känner till som Mount Doom från Sagan om ringen filmerna. Hela området användes som Mordor i filmerna. Vi hade ”tyvärr” bra väder så vi fick ingen ruskig Mordor fiilis med skuggor, ondska och mörker, men det var jätte häftigt ändå. Nya Zeelands mest spektakulära en dags hike är här, nämligen Tongariro Crossing. Vi valde att inte gå den tack vare den hårda vinden och körde Taranaki Falls Track och Tama Lakes Track istället, som gav oss 4½ timmar i ödemarken. Fantastiskt! Denna färd slutade mitt emellan Mt Ngauruhoe och Mt Ruapehu, två vulkaner varav den förstnämnda hade ett enormt utbrott senast 1975. Se till att packa med vindtäta kläder och bra skor då du åker till Nya Zeeland för att det finns tusentals kilometer med hiking möjligheter och om du vill se de grymmaste vyerna kommer du oftast endast fram gående.

Påväg mot Mt Ngauruhoe / Mt Doom

Mt Ruapehu från Lower Tama Lake

Lower Tama Lake

Taupo

Efter Tongariro körde vi vidare norrut till staden Taupo. Vi hade bra väder så vi passade på att plaska i gratis hot springs. Det var alltså en ganska liten bäck som rann in i en större flod och vattnet i bäcken var 40-50 grader varmt och man kunde ligga där och mysa (eller bränna sig, hur man nu tar det) som i ett badkar ungefär. Sen kollade vi in Huka falls som inte är ett traditionellt vattenfall, utan mer som en fors. En enorm fors. Floden producerar 15 % av elen i NZ. Imponerande. Vi orkade inte stressa desto mera så vi slängde en filt på gräset i parken, åt ett äpple, läste lite och sov, mmmmm!

Huka Falls

Heta källor med otroligt hett och rykande vatten, skönt!

(Tips till dom som ska till NZ: Det finns en gratis camping plats i Taupo som alla får fara till som heter Reid´s farm. Det är ganska mysigt bredvid floden och omringat av skog ,men det finns bara utedass där, inget mer. Undvik dock att fara på veckoslut eftersom dom lokala huligan-ungdomarna kommer dit och festar då. Vi hamnade evakuera till ett annat ställe då fyrverkerierna, musiken och skriken blev för mycket. Nån av grannarna hade tydligen också fått nog för brandbilen kom emot oss med blinkande lampor och körde in på området. Kan alltså hända att festen fick ett snabbt slut.)

Rotorua
Nästa ställe efter Taupo blev staden Rotorua. Dom är kända för sin Maori kultur samt ”thermal activity”. Området är alltså väldigt vulkaniskt vilket syns i och med att det finns heta mutakällor, geysirs osv. överallt. På vissa ställen bara ryker det från marken för att det är så hett under ytan. Det hela är ganska faschinerande men tyvärr gör det också att hela staden luktar ungefär som ruttet ägg, eller en riktigt elak fjärt. Ångorna som stiger upp ur marken luktar så illa att man inte riktigt vill andas in dom. Så passa på att få täppt näsa före du far till Rotorua, så kan du njuta mer av att titta på allt! Rotorua är också lite som norra öns Queenstown, alltså kan man göra en massa aktiviteter där. Diki passade på att köra lite dirt biking på Rotoruas gräsbeklädda kullar bland kossor och får. Vi gjorde också Zorbing som Betty och Julian hade rekommenderat åt oss. Det går i stort sätt ut på att sitta inne i en gummiboll och rulla ner för en backe. Inne i den stora bollen finns sen en mindre boll dit det sprutas lite vatten, och så går man in i den inre bollen genom ett hål, och sedan skuffas man ner för en backe. Tack vare vattnet åker man omkring i bollen utan att riktigt kunna kontrollera sig själv. Det är lite som en korsning mellan en vattenrutchbana och en berg och dalbana. Jäkligt roligt i allafall! (Vi fick hela grejen till halva priset pga. att vi kör en Spaceship, vilket ju också var kiva.)

Vad ryker och luktar illa? Jenny? Neeej. Kuirau Park!

Zorbing backarna med bollarna. Vi körde raka banan, roligt som bara vad!

Mera tips: Man får wifi på bibban för 3$ per dag, men förvänta dig inte att nätet skulle fungera felfritt eller snabbt.

Tauranga
Efter Zorbingen i Rotorua styrde vi näsan mot östkusten till staden Tauranga. På camping området vi övernattade på träffade vi två Österrikare, Julia och Christian, som vi genast klickade med. Med dem satt vi sedan uppe till två på natten och pratade om det ena och det andra. Vi hade kollat in redan tidigare att vi nästa dag skulle fara till ett ställe som heter Adrenalin Forest, och Julia och Christian frågade om de fick följa med. ”Såklart!” sade vi, och nästa morgon åkte vi iväg.

Adrenalin Forest var något som vi inte glömmer på en stund. Företaget idkar adrenalin pumpning i tre olika städer, Christchurch, Wellington och Tauranga, varav den sista öppnade för bara två veckor sedan. Vad gör man här då? Jo, man klättrar på en bana från träd till träd via vajrar och olika hinder, och hänger 20 meter ovanför markytan med adrenalin och trötthet i kroppen. GRYMT! Bara 32$ med studiekort, vinkkivinkki. Det finns liknande grejor i Finland, men dom som finns här är större tror vi. I Tauranga har de sex olika banor och varje bana är svårare än den föregående, om man inte klarar av en bana får man inte fortsätta och man har tre timmar på sig. Femte och sjätte banan, dvs. Adrenalin och Adrenalin Max var väldigt krävande både fysiskt och psykiskt. Att balansera på en 2 cm bred vajer uppe i typ 20 meter med hård sidovind var inte en walk in the park, tro mig.

Bana nummer fyra med 17 challenges i 15 meters höjd (Jenny till vänster och Julia och Christian till höger)

Bana nr sex, Adrenalin Max. Oändligt lång, oändligt utmattande och oändligt högt i träden. Awesome!

Adrenalin Max - försök hitta Dickstah på bild

Den enda grejen som tänkte på allvar slänga mig av banan, fy fasen! (En bro som flippar runt då man kommit halvvägs) Att känna att man faller i dedär höjderna, ca 20m, är FÖRFÄRLIGT!

Roligt var det och om du har möjlighet till detta så se till att göra det! Det kostar 38$ utan studiekort, men det är värt varenda cent! Efter en dag hängandes uppe i träden var vi ganska utmattade, så vi avslutade dagen med en enorm biff, en flaska vin och ännu mera snack med Julia och Christian. Julia skulle fylla 29 nästa dag, så vi överraskade henne med födismuffinsar, tyvärr inte hemgjorda men det är väl tanken som räknas. All in all, en jätte bra dag och en jätte bra vecka!

- Ketut kuittaa med sju dagar kvar i NZ -